“Hvar bar du varit så länge,
Du Sven i Rosengård?” —
“Jag har varit i stallet
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.”

“Hvi är din’ kläder så blodig,
Du Sven i Rosengård?” —
“Hvita folan spjernte mig,
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.”

“Hvi är din skjorta så blodig,
Du Sven i Rosengård?“ —
“Jag har mördat bror min,
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.“

“Hvart skall du då ta vägen,
Du Sven i Rosengård?” —
“Jag skall rymma af landet,
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.”

“När kommer du tillbaka.
Du Sven i Rosengård?” —
“När korpen han hvitnar,
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.”

“Och när hvitnar korpen,
Du Sven i Rosengård?” —
“När gråsten han flyter,
Kära moder vår,
I vänten mig sent, men jag kommer aldrig.”