Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanke och känsla.
Tanken är en örn. Med spända vingar
Från sitt hem på cederkrönta berg
. Han mot solens gudabloss sig svingar,
Vinkad upp af glans och azurfärg.
Oförskräckt mot himlens gyllne öga
Vänder han ett jordiskt ögas blick,
Plöjer etern, sväfvar kring den höga
Segercharen snart i trotsigt skick.
Känslans hvita, oskuldsfulla dufva
Lemnar stilla sin cypresselund,
Hvarje gång då silfvermånens ljufva
Anlete beskimrar nattens grund,
Stads af nya himlar emottagen,
Öfver bleka midnattssolars kor
Ilar hon, af namnlös trånad dragen
Mot den höjd, der hennes urlif bor.
Fjärran bortom gränserna för tingen,
Bortom rymdens tempelhvalf hon far,
Hvilar se’n bland fridens palmer vingen,
Skådar liänryckt alla väsens Far.
Mörkrets suckar bringar hon till ljuset,
Tröstens svar hon för till qvalens strand
Och emellan himlarna och gruset
Knyter så ett mystiskt rosenband.
Månn’, o jätte, gudars borg du hinner,
Om på berg du staplar berg? — O nej!
Tankens flykt i all dess spänning hinner
Öfver Demiurgens molnverld ej.
Känslan ensam till den sanna höjden
Lyftar oss vid änglaharpors ljud;
Känslan ensam ger den sanna höjden,
Känslan blott försonar oss med Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
