Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom jag till sirenernas kust,
Till kärlekens rosenlund.
Der var en blomma min ögonlust,
Men endast en liten stund.
Så herrlig blommade upp min ros,
Och doftet blott kärlek var;
Men en röfvare bladen tog sin kos
Och lät mig taggarna qtar.
Och min varelse blef så stum och kali,
Som om dödeh lagt handen derpå;
Dock forsmår jag trösten af tårars svall:
Nog gråts det på jorden ändå.
Men mitt öga ler matt, som höstsoln ler
Ofver öknens ensamhet.
Ny vår man ofta på jorden ser:
Min själ ej af vår mer vet.
Men när stormen himmel och jord upprör,
Har jag än åt lifvet min lust.
Den, som ingenting på jorden tillhör,
Han lider ock ingen förlust.
Nu går jag på veridens marknadstorg,
Der hvar vara en leksak är.
Jag kan ej få solen på himlens borg,
Och jag derfor intet begär.
Den båste vännen.
Min vän är ljuf, min vän är mild
Och trofast i all lifvets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
Så skön, som hans uti mitt hjerta.
Liksom en stjerna mig hans röst
Igenom tidens mörker förer.
Jag döljer mig invid hans bröst,
Der jag ej lifvets stormar horer.
Der hvilar jag i salig ro,
När q valet andra hjertan bränner;
Och sviker än all jordens tro,
Min vän i himmelen mig känner.
Min vän är min, och jag är hans,
Och än vår kärlekslåga brinner,
När solens eld och stjernans glans
I rymden slocknar och försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
