Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här är oss ljuft, här är oss godt,
Här är oss allt beskärdt.
Hur ödet ka^tai; än vår lott,
Ett land, ett fosterland vi fått:
Hvad fins på jorden mera värdt
Att hållas dyrt och kärt?
Och här och här är detta land,
Vårt öga ser det här;
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa gladt på sjö ocli strand
Och säga: se det landet der,
Vårt fosterland det är!
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blef vårt lif en stjernedans,
Der tår ej göts, der suck ej fans,
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.
O land, du tusen sjöars land,
Der sång och trohet byggt,
Der lifvets haf oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land,
Var för din fattigdom ej skyggt,
Var fritt, var gladt, var tryggt!
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp:
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.
Sven Dufva.
Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå,
Var med år åttiåtta re’n och var re’n gammal då;
Nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den,
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
Om gubben haft förstånd, han sjelf, att dela med sig af
Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf;
Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
Ty för den son, som sist blef född, fanns knappt en smula qvar
Sven Dufva växte opp, likväl, blef axelbred och stark,
Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark.
Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.
UI Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?”
Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,
Och Sven tog till att tänka sjelf, så godt han det förstod.
När derför sergeant Dufva kom en vacker dag igen
Och kuttrade sin gamla ton: “Hvad skall du bli, o Sven?”
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
