Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett stycke fram på härens väg gick öfver ån en spång;
Der stod en liten förpost nu, knappt tjugo man en gång.
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
Låg den i ro, se’n det var gjort, långt skild från hugg och skott,
Tog för sig i en bondgård der allt hvad den kunde få
Och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också.
Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant, •
I sporrsträck på en löddrig häst, kom Sandels1 adjutant;
uTill bryggan, gossar,’1 ropte han, “för Guds skull, i gevär!
Man sport, att en fiendtlig trupp vill öfver elfven der.”
“Och herre, talte han till den, som förde folket an,
“Rif bron, om ni det kan, om ej, så slåss till sista man.
Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
Ni skall få hjelp, genralen sjelf han ilar hit, var trygg!”
Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Den vidgades, den tättnade, den lade an, det small;
Dess allra första salfva re’n blef åtta finnars fall.
Det var ej godt att dröja mer, man svigtade en hvar;
Ännu en åska och man såg blott fem kamrater qvar.
Då lydde alla, när det ljöd: “Gevär i hand, reträtt!”
Sven Dufva blott tog miste han och fälde bajonett.
An mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på sned,
Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned.
Der stod han axelbred och styf, helt lugn på gammalt vis,
Beredd att lära hvem som helst sin bästa exercis.
Det dröjde heller länge ej, förr1n han den visa fick,
Ty bron sågs fyld med fiender i samma ögonblick.
De rände på, man efter man, men åt en hvar som kom
Gafs högerom och vensterom, så att han danlp tvärtom.
Att störta denna jätte ned, var mer än arm förmått,
Och ständigt var hans närmsta man lians skygd mot andras skott.
Dock djerfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
Då syntes Sandels med sin flock och såg hur Dufva slogs.
“Bra, bra,” han ropte, “bra, håll ut, min käcka gosse du,
Släpp ingen djefvul öfver bron, håll ut en stund ännu^x^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
