Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det derför att det uppenbarat
Någon olat, som väl också skett?
Fly till natten då, som h of sam t tiger,
Döden, som af ingen tunga vet,
Ty der lifvet rörs och solen stiger
Blir det sorl — men också verksamhet!
Trålens klenmod gör, att han förkättrar
Hvarje öppenhjertligt ord han hör,
Ty han känner mindre sina fjettrar,
När han tänker som hans herre gör.
Men ett folk, som fått i arf att länka,
Sina öden sjelf och obestridt
Älskar sina egna tankar tänka,
Och det måste säga ut dem fritt.
Fågeln sjunger visst sin längtans qvitter.
Om han blott blir matad i sin bur,
Men det inre, som ett folk besitter,
Öppnas endast i en fri natur;
Hvad det känner är ej något ensamt,
Men en blixt af himmelens förnuft,
Hvad det tänker, tänker det gemensamt,
Och det krymper, om det ej får luft.
Derför ve den hand, som af skär tungan
På det folk, som en gång haft en röst!
Ye den, som med vilja sårar lungan
I offentlighetens breda bröst!
Det är godt att lägga tyngd i slaget,
När man fått en klinga i sin hand,
Ännu mer att ha ett ord i laget
En gång, när det gäller folk och land.
Skänk ej bort det, Sverige, som en penning,
Skär ej heller bort det, som en böld,
Ty hvad andras öde tar för vändning,
Blir det för din barm en ädel sköld.
Håll dess kopparrundel mot de djerfva,
Som på friheten begå en stöld,
Håll den högt i luften, som Miner va
Höll sin fruktade Medusa-sköld!
Såret efter gammal tvedragt ömmar
Stundom än, och kan ej läkas strax;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
