Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ros och törne.
Rosen sade till sin tornstjelk:
Arma, snart ditt värf är lyckadt!
Rosen stinger ej, hon tjusar,
Hon är glädjens segertecken.
Tornet svarade sin blomknopp:
Stolta, snart ditt värf är lyckadt!
Törnet vissnar ej, det skyddar,
Det är smärtans segertecken.
Gick så Frälsarn genom lunden,
Folket jublade kring honom,
Rosens friska blad det strödde
Ut att trampas af hans fotter;
Vissna dock ej alla hunnit
Innan Frälsarn återvände,
Men af törnen hade folket
Vridit kring hans hår en krona.
Tystnad.
Tror ännu på en fröjd ditt sinne,
Kläd i ord, dock ej hvad du tror.
Slut det ödmjukt i hjertat inne
Och var nöjd med att der det gror.
Störst är lyckan, ännu ej njuten,
Fagrast blomman, ej ännu bruten,
Men i knopp, lik en gåta, sluten;
I dess tydning en sommar bor.
Stundens nöje i dagen träder
Fram med yrande fröjdeljud,
Men hvad ädlast ett hjerta gläder
Trifs i tystnadens andaktsskrud.
Högsta glädjen, förrådd för ingen,
Gömmer hufvudet uti vingen,
Så som lärkan för solskensringen
Och seraferna inför Gud.
Elegie.
“O barndomshemI”
O barndomshem, du ljufva,
Der rundtom bautastenen
På griften, hvari asaskalden hvilar,
Jag älskat hvarje tufva,
Den svajande syrenen
Och böljans sorl kring böjda tårepilar —
Kär nu till dig jag ilar
Står parken kall och sluten,
Förhärjad, öde.
Dess minnen äro döde
Och sjelf jag tycks mig främmande, förskjuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
