Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tider skrefs Vikingakir, kar man lättvindligt" förklarat 8& att någon Vikfngastam
här. nedsatt sig, eller att inbyggarne fordomtima företrädesvis älskat att
draga i viking. Flera byars namn, såsom Henala, Vannala, Viala, hafva
en forngammal klang och äro, fastän etymologiskt oförklarliga, icke osannolikt
en lemning af vårt lands uräldsta -språk. — Vingåkersboarne äro som
unga utmärkta för sitt vackra utseende och man kunde ännu för trettf år sedan,
innan deras egendomliga sockendrägt bbqade "bortläggas, knappt få se en vackrare
folksamling än den, som var församlad på Vingåkers kyrkovali en söndagsmorgon
under högsommaren. “Männerna i sina hvita rockar med en- likaledes hvit
tunica löst hängande öfver axlarna, qvinnorna med sina höga hufvudbonader,
sina gula kjortlar och ett slags hvita rockar, hade ett ganska eget och
pittoreskt utseende. Man fann ibland- de senare några med kjortlar af skar *
lakan, breda silfverbälten om lifvet och brokiga sidenband hängande i nacken;
dessa voro fästmör, som genom denna kostym eklaterade sin förlofning. Tili
denna fästmödrägt, som var ganska dyrbar och gick i arf från mor till
dotter, hörde “pungtrossen0, en pung med knifvar, saxar och sybehör, som
med en lång silfverked var fästad vid bältet." *) — Vingåkereboens
“vikingalynne" yttrar sig nu qj på annat sätt än i en oemotståndlig håg för långa
resor. Han öfverlemnar gema hem och åkerbruk åt hustrun och dräng&rne
samt drager sjelf omkring till långt aflägsna orter för att afsätta sitt
hvetemjöl sin humla och sina väfnader.
•Ett stycke längre i norr, mellan Hjälmaren och Mälaren, lirøer en
annan bygd, Bekarne, hvars befolkning mera till lynne öch sinnesart än i
yttre måtto skiljer sig från Södermanlands öfriga bebyggare. Rekarneboarne
utmärka sig nämligen för en viss stolthet och karlavulenhet* men hafva ock
namn för sig att vara mer - retsamme och obändiga än annan allmoge.
I allmänhet är Södermanlånningen vänlig, glad och gästfri, lika främmande
för Östgötens sjelfbelåtenhet och antagna höghet som för Uplandsbondens
trumpna allvar.
Då vi taga Strengnäs tiir utgångspunkt för våra ströftåg genom detta
vackra landskap, som man skulle kunna kalla de tusen sjöarnes land på
vestra sidan om österhafvet, sker det af två skäl; det ena är att vi icke
måtte aflägsna oss allt för hastigt från Upland, som vi nyss genomvandrat,
och det andra att Strengnäs synes vara förtjent af detta lilla företräde,
genom sina anor och sitt forna anseende, såsom landskapets medelpunkt.
^ På en udde vid ett bredt sund af Mälaren, som här skiljer Tosterön
fråh’ fastlandet, ligger det lilla Strengnäs. För icke länge sedan en
af ’ våra täckaste småstäder, ödelädes det lilla samhället genom en
förskräcklig vådeid i april 1871, och håller nu som bäst nå att resa sig ar.
*).G. H. Mdlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
