Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyttas till en annan församling. D& detta icke kunde g& för sig, lät han
stänga sockenkyrkan och förbjöd vid strängt ansvar all gudstjenst derstädes,
så att folket ifrån januari till juni månad 1707 måste samlas till gudstjenst
i prestgården. Vid den ransakning, som häraf bk: en följd, dömdes Sparre
till uppenbar kyrkoplikt och några hundra daler s:mts böter, för hvilket
lindriga straff han hade att tacka just sin pastor och förorättade
församlingsbor, som hos Svea bofrätt -fälde förböner för honom. Kort efter detta
nederlag flyttade han från sitt fädernegods till Vestergötland, der han en dd
derefter afled. Ifrån hans tid förskrifver sig den bekanta Engsö kedja.
Sägnen förtäljer att Sparre, hvars samvete synes hafva begynt vakna, drömt
en natt, att den Onde infunnit sig för att föra honom med sig och för detta
ändamål kastat en kedja om halsen på bonom. Sparre, som i drömmen
spjernade emot af alla krafter, vaknade dervid och fann omkring sin hals
kedjan, om hvilken han drömde. Följande natten tyckte han sig se en god
ande, som förmanade honom att förvara kedjan såsom, en stor helgedom.
Så länge hon bures af ställets egare, skulle egendomen vara skyddad för all
skada, i motsatt fall skulle eld och brand öfvergå slottet När Sparre dcr-
för ett par år derefter sålde Engsö gård och gods till grefve Piper eller
rättare till hans fru; född Törnflycht, öfverlemnade han också guldkedjan,
hvars betydelse han tlllkännagaf. Från denna tid har kedjan städse åtföljt
Engsö egendom och burits af dess egare..
Med presidenten Karl Fredrik Pipers besittning af Engsö inträder det
mest blomstrande skedet i ställets historia. En verklig typ af en
frihetstidens aristokrat, fint och mångsidigt bildad, förvandlade han Engsö, så till
det yttre som inre, till en värdig -boning för sig och sin slägt Salarna och
genräken pryddes med målningar, särdeles porträtter, af hvilka samlingen
uppgår till öfver hundra, deribland åtskilliga goda, som saknas i våra
offentliga samlingar. Från Stockholm hitflyttade ban sin dyrbara boksamling, som
i svensk historia och lagfarenhet och handskrifter var en af de yppersta i
Sverige vid den- tiden. I hans umgängeskrets sågs ofta skalden 0. v. Dalin,
som sammanflätat ställets namn med sitt eget i en mängd dikter och visor,
framför allt genom den ännu sjungna Engsövisan, hvar omqväde “Engsön
bär tusende nöjen" synes antyda, att skalden hadé mer öga för det fina
lifvet inom hus, -än den omgifvande naturen, hvars skönhet likväl är sä
tjusande, att ensam den bör. kunna locka till ett besök vid det minnesrika
Engsö. Af gammalt och långt in i senare tider har Engsö egare haft full
skattefrihet för sina bönder, egen jurisdiktion och till och med egen
“hala-rätt“, eller full makt och myndighet att döma öfver sina underlydande,
som konungar öfver sina undersåter, en rättighet som dock var ställd under
hofrättens leuteration, när den 1691 upphäfdes.
Som ett värdigt motstycke till Engsö, träffa vi halfannan mil vester
om Vesterås det gamla Oxenstiernska godset Tidö, på en holme i Mälaren,
som nu mer blott genom ett smalt vattendrag skiljes från fasta landet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
