Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sina styckeglaggar. — Örebro intager en ansedd plats i Sveriges
medeltidshistoria, icke minst för befriaren EngéUbrekts skull, till hvars
. förläningar det hörde och hvars stoft hvilar i den gamla stadskyrkan.
Utanför denna reser sig pä torget hans staty i brons, modellerad af
Qvaro-ström, omgifven af palatslika bygnader, som uppst&tt efter den härjande
eldsvåda, som hemsökte staden i Mars månad 1854, och bland hvilka särskildt
märkes det i götisk stil uppbygda, präktiga stadshuset.
Y&r bekanta Törneros gjorde under en förd genom Nårike för minga
ir sedan den anmärkningen, att ju längre man kommer in i detta landskap,
desto mer finner man sanningen af det gamla ordspriket: “böndra rår“, och
att man här känner sig mer än annorstädes midt pä bondlandet, då
herresätena ärq jämförelsevis fä, och de som finnas icke göra mycket väsen af
sig. Anmärkningen kan i allmänhet ega sin giltighet, men tål, liksom alla
allmänna omdömen, åtskilliga jämkningar och afprutningar. För den, som
kommer från Upland eller Södermanland, förefaller utan fråga Kärikes-slätten
med sina flacka åkerfält och kringströdda byar som ett uteslutande bondland;
men provinsen saknar likväl icke Btora och välbygda. herresäten, och ibland
dem några som göra anspråk på én ganska aktningsbjudande plats, så väl
för sin storlek och prydlighet, som för sin ålder och sina historiska minnen.
Man behöfver icke aflägsna sig långt från Örebro, förrän man genast
kommer till det ståtliga Eärlslund, med sin slottslika åbygnad och sitt
välordnade åkerbruk; en mil längre norrut ligger Bylta, icke mindre storartadt
till åbygnad och landtbruk och en tid det förnämsta svafvelbruket i Sverige.
Yid norra Hjälmarstranden möta Myri och Esphtnda och längre fram det
gamla godset Ekeberg, som redan under medeltiden tillhörde ätten Leijon-:
hufvud, och derifrån Gustaf den förste tog sin andra gemål. — I samma
pastorat, men längre i norr, på en tämligen stor ö, i södra ändan
af sjön Yäringen, ligger ett annat minnesrikt ställe, Kåggleholm, hvars
anor vétterligen gå tillbaka ända till den heliga Birgittas tid, hvars man
Närikeslagmannen Ulf Gudmarsson var härifrån, men hvars lysande dagar
sammanfalla med den tid, då den prak tålskande grefye Magnus Gabriel De
la Gardie var ställets egare och här ofta vistades med sitt talrika följe. —
Genom ännu befintliga, till en del offentliggjorda handlingar har man temligen
reda på huru stället såg ut i hans tid. På höjden af ön, derifrån man
hade den herrligaste utsigt öfver Yäringen, Kägglans mörka skogar och de
odlade strandbygderna i norr, lät grefve Magnus uppföra ett stort trevånings
stenhus, med tom och altaner, från hvars kringbygda gård man på terrasser
nedsteg till sjön, der vimplade jakter inbjödo till ntförder kring Yäringens
grönskande Sfränder, under det den ända vid gårdsmuren begynnande
djur-gården erbjöd en ridderlig jagt på vildsvin och rådjur. Lika praktfullt, som
Käggleholm var utvändigt, var det äfven till det inre, att döma af
boupp-teckningsprotokollet. Rummen öfverflödade af konterfejer och skilderier öfver
andra furstliga och märkliga personer, landskapstaflor, frukt-, jagt-, djur- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
