Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ed half mil frän fastlandet ligger i Hjälmaren én ansenlig 0, Vinön,
med eq omkrets af trefjerdedels mil och som framter åtskilligt af intresse
äfren utom de egeptliga fornlemningarne. 0ns inbyggare skilja sig i flera
hänseenden från folket på det kringliggande fastlandet De åro i allmänhet
af mindre reslig växt mörkhårige, osnygge och ådagalägga en i Ögonen
fallande skygghet, som efter en stunds bekantskap med den resande främlingen
öfvergår till en närgången och besvärlig nyfikenhet en naturlig följd af deras
från den öfriga verlden afskilda hemvist
Hela On utgör tio hela mantal, fördelade
i två byar, Norra och Södra Vinön,
belägna, såsom namnet tillkånnagifver,
den ena vid öns norra och den andra
vid dess södra ända. Hår hafva de
två byarne legat sedan urminnes tider
och utanför hvardera byn träffas
hvarderas hedniska grafplats. Öboarne,
hvilkas antal för närvarande utgör
omkring 300 personer, hafva alltid och med
högst sällsynta undantag gift sig inom
ön, och då sedan längre tid tillbaka
antalet af män bar varit större än
qvinnor, hafva dessa vanligen genast
efter sin första nattvardsgång och utan
afseende på yttre behag blifvit gifta, hvilket förhållande förklarar, att
Vinö-boarne åro småväxta och hafva ett mindre behagligt utseende. De båda
byarne ha ännu sina duumvirer, som under namfi af “åldermänu väljas för
året, men hvilkas makt och myndighet knappast sträcker sig utom rättigheten
eller besväret att med bytrumman sammankalla de andra, antingen till sådant
arbete, som skall göras gemensamt, eller till en bullrande “bystämma’1, då
något okynnigt kreatur gjort skada, eller annan lika vigtig angelägenhet
manar till öfverläggning.
På den vackra och bördiga Edsbergsslätten i vestra delen af landskapet
ligger Riseberga herresäte, der ännu lemningar äro synliga efter det bekanta
Riseberga kloster, som här anlades i slutet af 1100-talet för nunnor af
Cistercienserwden, hvilka inflyttade hit från Vreta i Östergötland.
I likhet- med de andra Cistercienserklostren hade Riseberga genom
gåfvor och testamenten, köp och förpantningar samlat jordagods och
fastigheter öfver helä mellersta Sverige, så att då Gustaf den förste indrog klostret
till kronan, Riseberga var ett af de rikare i landet.
Ett annat kloster i Vester-Närike, Romanaboda eller Ramundeboda,
tillhörde munkar af Åntoniterorden, ett slags tiggarmunkar, samt var beläget
på Tiveden vid nu varande Bodarne kyrka, der några obetydliga murar och
(Q förfallen källare anses såsom lemningar efter klosterhuset-
112. Lennftrt Torttenssoo.
(1603—1661.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
