Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfyen om FUipsiads anläggning berättas, att sédan Karl, som dä redas
var konung, funnitj en tjenlig plats för staden, yppade sig Åtskilliga
svårigheter att lå inlösa jorden fr&n de då varande egarne. I synnerhet yar en
af dem, en gammal rik bergsman, som bodde pA Daglösen särdeles
omed-görlig och ville pA inga vilkor taga vederlag för sin gard. En vacker dag
begaf sig konungen Ater till honom och som han den gången lika litet som
förut lyckades komma öfverens med gubben, sade han sig vilja stanna qvar
öfver natten, hvartill gubben gerna samtyckte men sade, att konungen ej
kunde fA ligga i helgdagsstugan, emedan det hvar natt ringde under golfret,
som de vackraste kyrkklockor. Konungen ville likväl höra det underliga
klockspelet’ och lAg om natten i spökrummet. Jkforgonen derpA sade han,
<(att han verkligen hört klockorna ringa", och — tillade han — “här skall
en kyrka byggas, ty här är ett allt för heligt rum för dig att bou. Detta
tyckte bergsmannen vara riktigt taladt, och när han funderat rätt pA saken,
tog han lösen’ för sin gärd, han som de andra. — Stadsrättigheter
meddelades 1611, och staden uppkallades efter konungens yngste son, Kari Filip,
som var hertig af Vermland efter sin fader.
Afsigten med stadens anläggning var, att At bergslagen öppna lättare
både afsättning för dess produkter och tillgäng på de förnödenheter af
spannmål och andra viktualier, af hvilka bergsmännen kunde vara i behot Men
dét goda förståndet emellan köpare och säljare varade knappt trettio ir,
förrän bergslagen började föra klagomål öfver det förköp, stadsboarne gjorde
bergsmännen. En undersökning föranstaltades och öfverenskommelser
Avåga-bragtes mellan de tvistande, men utan varaktiga följder. Nya klagomål
inkommo oupphörligt och regeringen utgaf alltjämt nya stadganden till
bergslagens skydd; men icke för ty stod saken pA samma punkt. Slutligen
synes Karl den elfte hafva tröttnat vid dessa klagotoner och, som berättelsen
förmäler, qjelf beslutit undersöka förhållandet. Förklädd till jössehäring och
åtföljd af en bergsman frän Asphyttan, begaf sig konungen vintertiden från
Kristinehamn till Filipstad, för att der tillbyta sig järn. För att fl visshet
om förhållandena med handeln och författningarnes efterlefnad, sålde konungen
sjélf den strängt förbjudna norska tobaken, upphandlade andra varor och fick
således tillförlitlig kännedom om det sätt, hvarpå rörelsen bedrefe inom orten.
Kimskapen om detta J>esök blef sedermera bekant genom konungens yttrande
till • öfverhofpredikanten Tingvall. DA konungen strax derefter upphäfde stadsr
privilegierna med befallning att invånarne skulle förvisas ur staden och
Tingvall bönföll om nåd för sin fattiga mor, utbrast konungen: “Er fattiga
mor? är icke hon Tingvalls Margareta? Hon är icke fattig. Jag’ mins när
hon hade fläsk att sä\ja At mig för elfva daler pundet" — Staden befann
sig derefter under landsrätt ända till Fredrik den förstes tid och försattes
icke förrän 1835 i samma privilegil-skick; som rikete öfriga uppstäder.
Pérsbergs grufvor, de rikaste och betydligaste i länet äro belägna pi
en i sjön Tngen utskjutande udde, en balf mil från Filipstad. Om deras
• t t •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
