Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sefvedes härad, då han bakom Big fick höra ett förfärligt dån och vrålande
af den i- fullt språng efteijagande nrkon. Konungen skyndadb undan så fort
han förmådde och kon, som i ilskan och forten icke kunde hejda sitt lopp1
vid gränsen, rusade öfver ett stycke till den plats konungen först stannat,
der ’hon i den grusblandade mojorden uppsparkade en nästan rund grop. af
närmare hundra meters tvärlinie, på hvars botten nu bildat sig ett kärr och
hvars kant, särdeles på norra sidan, omgifves af en bred vall af den
uppkastade jorden.
Ännu någon gång, särdeles mot stundande oväder, höres urkon skaka
sitt bindsel i bergets hålor. Både ofvanpå berget ocb nedanför vid stranden
tima litet emellanåt besynnerliga saker. En och annan af de närboende
påstå sig till och med hafva sett urkon i hennes präktiga rum och salar,
h varom likväl, de öfrige synas hysa någpn misstro.
Den andra berättelsen är om en dotter-till generalmajoren och
lands-höfdingen Axel von Schaar och hans första fru, friherrinnan Brita Horn till
-Bibbingshof, Anna Marta v. Schaar, som i sin barndom skall hafva varit
bergtagen, hvilket äfventyr sägnen ännu bevarar i lifligt minne.
Då nämnda Anna Marta var vid två eller tre års ålder, fördes hon af
sin sköterska en vacker sommardag till en bugt af Sömmen, benämnd
Vassviken, pä hvars ena sida Bibbingshof är beläget ocb på hvars andra strand
Lilla Byds höga berg resa sina branta väggar, Längst in i viken är en
låg sandig strand utmed häradsvägen, på hvilken pigan satte ‘sig med flickan
för att roa henne. Då barnet derunder blef varse och yttrade Bin’åtrå efter
några blommor, som växte i ängen på andra sidan vägen, uppsteg barnflickan,
lemnade barnet på sanden och gick öfver gärdesgården för att hemta
blommorna, med hvilka bon skyndsamt återvände de få steg, hon aflägsnat sig.
Dä hon återkom var barnet till hennes förskräckelse försvunnet. I största
bast genomsökte bon de ställen, der barnet rimligen skulle kunna vara; men
d& detta omöjligen stod att finna, sprang hon till herrgården för att omtala
olyckan. Genast anstäldes af allt folket vid gården en noggrann efterspaning;
inen då hvarken barnet eller minsta spår efter detsamma kunde upptäckas,
vare sig på land eller i sjön, frambudades godsets alla underhafvande, till
hvilka äfven slöto sig folk från den öfriga socknen, som i flera dagar
fortsatte den fåfäbga letningen.
Omkring ett år derefter, när herrskapet en morgon skulle företaga en
resa och stalldrängen gick förbi Vassviken för att upptaga hästarne från
betet, fick han se barnet ensamt sittande på en brant häll vid berget, på
vikens östra sida. Med största möda klättrade han till stället, tog flickan
på armen och återvände lyckligen till Bibbingshof med det kärkomna fyndet.
Det befonns då att hon under hela det förflutna året icke tilltagit det .minsta
i växt; att hennes kläder voro desamma, som hon bar vid sitt försvinnande,
och att de icke voro mer nötta nu än då. På alla frågor bvar hon varit
och hvad .som båndt henne, kunde hon endast svara “Gubben! gubben!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
