Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marks och Torrskogs socknar, nägra lager al tälgsten, som ännu på ett
och annat ställe utgör föremål för brytning och förarbetas till ugnsbottnar,
spishällar, kokkärl m. fl. andra hushållsartiklar. Granit uppträder
flere-st&des i trakten ’rester om Åmål och utgör äfven hufvudmassan af det
ansenliga’ Kroppefläll, som frän Bäcks kyrka sträcker sig söderut förbi
Öresjön och Bådanefors till Håstefjorden. På flera ställen, såsom i Fröskogs,
Tydjo, Holms m. fl. socknar, förekommer h&lleflinta i mer och mindre
mäktiga lager, äfvensom urlerskifler, icke sällan af sådan rätklufren
beskaffenhet, att den brytes och förarbetas till takskiffer. Några få
mahnfyndig-heter finnas, såsom en starkt manganhal tig järnmalm inom FrftskogB socken
samt kopparmalm odh Bilfverhaltig blyglans i Åmmskogs och Tydje socknar,
hvilka mitlmanledningar i synnerhet i medlet och slutet af förra århundradet
voro föremål för ordentlig grufdrift och äfven i våra dagar blifvit upptagna
pä ett par ställen. Till landets geologiska märkvärdigheter höra slutligen
skalbäddarne i Tissélskog vid sjön Bogvarpen, i hvilka man hnträfht ända
till tio olika snäckarter, tillhörande Vesterhafvet, hvilka, sönderkrossade och
sammanbakade, i större och mindre körtlar ligga inbäddade i den här
förekommande sandjorden.
Jordmånen är så till art som bördighet riycket olika i olika delar
af landet. Bördigast är den på slättlandet, der man nästan öfver allt träffar
en lättbrukad ler- och svartmylla. I Tössbo och en del af Vedbo härader
består jorden till största delen af sandblandad lerjord, oftast lerbotten.
Sämst lottad, hvad åkeijorden vidkommer, är nordvestre delen af Dal, der
de små äkerlapparne mestadels utgöras af en mager stenbunden mojord,
som endast med mycket arbete och stor kostnad kan tvingsa att något sä
när återgälda den möda och utsäde, som derpå nedläggas.
Hvad invåname beträffar, sä -finnas hos dem inga framstående
egenheter, hvilka kunna sägas skfljadem fj$n befolkningen i angränsande orter.
Änsigtsbildningen är den genuint svenska ovalen, med blå’ ögon, rödletta
kinder och ljust hår. Vedbofolket synes dock vara af en något resligare
växt, än i de öfriga häraderna, och i x Högsätersbygden af Valbo träilar
man flera med svart hår och bruna ögon än på något annat ställe i detta
landskap. — Folklynnet är på det hela stillsamt, mildt och vänligt.
Afekild från större städer ocb de stora handelsvägame, har Dalbon i det
längsta bibehållit forntida enkelhet i sina ärfda seder. I veetra Dal Mm»
sig folket allmänt i sina hemmaväfda tyger, grått, brunt och blått våhnar
för karlarne och hålfylle och bomullstyger för qvinnokönet Likaså gör
man på östra Dal, hvad hvardagsbehofvet angår; men högtidsdrågtenär
der nu nästan alltid af fabrikstillverkning. Hos de yngre karlarne synas
den långa rocken, de korta skinnbyxorna, skorna med strumpor, som om
vintern betäcktes med snösockor af valmar, samt den stadiga filthatten för
alltid fått vika för en modernare och mep stadsmannahk klädsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
