Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika ovanlig och afvikande frän fastlandets,’som Gotlands geologiska
bildning är i andra afseenden, lika ovanlig och märkvärdig är ön i afseende
på sina vatten. Dessa bestå nämligen icke, såsom i det öfriga Sverige, af
sjöar, med leende stränder och inskurna vikar, och af floder, som forsande ;
bryta fram mellan bergen eller -flyta stilla genom ängarne, utan af träsk,
myrar och åar, hvilka alldeles eller till en del uttorka under sommaren.
Träsken åro ingenting annat ån stillastående vattensamlingar i urholkningar
i kalkklippan, af två till fyra meters djup med fin sand på botten. De
flesta ligga helt nära hafvet, i hvilket de hafva ett kort utlopp. Ett af
dem — Bogeviksträsk, nära Slite — faller ut genom sju särskilda aflopp,
hvilka icke äro mer än några meter långa och figurligt blifvit kallade “sju
strömmar14. Träsken äro för öfrigt af mycket olika storlek —— det största.
Lummelundsbåsk, är trefjerdedels mil långt — och tillhöra mera de norra
än de södra delarne af ön. Myrarne åter äro försänkningar, hvilkas botten
bestå af dyjord, uttorka vanligen om sommaren och gifva då ett ymnigt
foder, samt hafva under senare tider delvis blifvit uppodlade.
Det inre af landet är slätt, med få och obetydliga kullar. Några
enda, såsom Torsborgen och Hobnrgeu, uppnå väl en större höjd; men dessa
undantag äro ytterst sällsynta. På många ställen, så vål i norra som
södra delen af ön, har kalklagret endast en tunn jordbetäckning och liknar
sålunda Alvaren på Öland; men inne i landet förekommer en djup fruktbar
växtjord af mylla, blandad med kalk och lera och sand i mångfaldiga
förhållandem Der sanden är öfvervägande, såsom i de mer nordliga delarne,
växa vackra och vidsträckta tallskogar, och der kalkgruset är förherskande
frodas de herrligaste löfskogar af ek och ask. Genom sin obetydliga höjd
öfver hafsytan har Gotland ett ovanligt mildt, nästan sydländskt klimat
under hvilket valnötträdet uppnår ekens storlek och svarta mullbärsträdet
ger mogna bär. Till och med vinraukan, der hon mot söder bekläder en
mur, bär någon gång fullmogna drufvor. i
Gotland framkallar i sina borgerliga förhållanden i många afseenden
minnet af medeltiden, — men ett vackert minne deraf. Ej blott i de ,
storartade ruinerna och de många ännu oförändrade medeltidskyrkorna
uppenbarar sig ett återsken af denna tidsålder, utan äfven i befolkningens
enkla seder och lefnadssätt, i spåren af deras forna bildning, deras stolta
borgarsinne, i hög grad ömtåligt för alla förolämpningar, och i deras fri- |
hetskänsla ådagalagd genom deras, med det öfriga Sveriges olika, men efter j
borgerlig grund bildade, beväring.
“På ön Usedom vid Pommerska kusten" — så berättar sägnen — “låg
fordom det stolta Vineta, som på sin tid var den största och rikaste
han-dalaatad i Norden. Vid år 800 öfversvämmades den af Östersjöns böljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
