Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då kallades öffre Malmöghe. Liksom för Skånes kuststäder i allmänhet
har sillens ymniga uppträdande vid skånska vallen och det häraf
härflytande indrägtiga fisket varit den verkande kraften till Malmös uppkomst
och förkofran. Tyskarne, som redan vid den tiden visste att ldll* sig
framme, der någonting var att förtjena, voro ock de som här skördade
största vinsten af den riktande håndteringen, och, emedan den i hafvet
utskjutande landtungan, på hvilken de hade sin nederlagsplata, till formen
liknade en krökt armbåge, kallade de den för “Ellenbogen", hvilket »mw
sedan öfvergick till sjelfva handelsplatsen och af den bibehölls långt in i
senare tider. Stadens äldsta försvarsverk utgjordes endast af jordvallar
och grafvar. Konung Erik den trettonde anbefalde likväl alla husegarer i
Malmö att, till säkerhet för det kungliga slottet, som då anlades på Iumir
egen bekostnad, uppföra en ringmur kring staden och slottet, hvilka
befästningar, som synas ha blifvit färdiga vid medlet af 1400-talet,
ytterligare förbättrades af konungarne Kristian den förste och Kristian den
andre. Borgmästaren Hans Mikelsson, som lefde under den sistnämnde
konungens regering, inlade isynnerhet stora och för den tiden ovanliga
för-tjenster om Malmös befästande och bebyggande. Det var också han, som
lät uppgräfva Östrasjön eller Rörsjön, hvilken i hög grad bidrog till stadens
skyddande från landsidan.
Tid efter annan meddelades åt Malmö nya och ökade privilegier,
hvilka i förening med det vinstgifvande fisket och stadens gynnsamma
belägenhet för handel bragte den till en ansenlig höjd af makt och
bktm-Btring. Malmöboarne satte nu sina hufvuden så högt, att de i Gustaf den
förstes Ftid,, under ledning af sin diplomatiske och aldrig rådlöse
borgmästare Jörgen Koch, i nära ett års tid jämte Köpenhamnare stredo för den
från tronen störtade Kristian den andre, samt elfva år senare — denna
gången i förening med både Köpenhamnare och Löbeckare — åter gingo
att kämpa för samma furste, eller kanske rättare för sina egna ärelystna
planer, nämligen för Malmös och Köpenhamns intagande i han seförbundet,
för adelns och prelaternas tillintetgörelse och för herraväldet öfver hela
Horden. ■— Men snart sågo sig Malmöboarne öfvergifna af sina
bundsför-vandter Löbeckarne, och då de icke längre vågade fortsätta den alltför
ojämna striden, uppgåfvo borgarne staden åt konung Kristian den treere,
utan Jörgen Kochs vetskap, hvilken derigenom kom i ett sådant trångmål,
att han rätt och jämnt förmådde berga sina egodelar och sitt lif. Ehuru
uppenbar upprorstiftare, kom han genom sin fintlighet åter i Kristian den
tredjes nåd, hvilken han sedan äfven gjorde sig vänlig genom verkliga och
stora förtjenster om landet.
Malmö böljade under loppet af 1500-talet att alltmera förlora i
lifa-kraft Orsakerna dertill voro flerahanda: dels milfiskets upphörande samt
krigets och pestens förödelser, dels ock — samt förnämligast — det nära
grannskapet till den af Oldenburgske konungarne alltmera och mera gyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
