Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ett bräde, och af hans efterkommande härstamma svenskarne, som bo
i bos. Den andre, deremot, uthärdade under öppen himmel och blef
stamfader för lapparne, som ännu i dag icke fråga efter tak öfver hufvudet.
Innan kristendomen vunnit insteg voro lapparne månggudadyrkare.
De tQlb&do ett högBta väsende, en öfvergud, som de kallade Jubmel, vidare
åskan, som de tillade namnet Tjermes, samt dessutom ett stort antal goda
och onda andar i luften, jorden och underjorden. Vid sinaofferställen
uppställde de antingen en af naturen ovanligt formad sten eller ett
klumpfor-migt tiHyxadt träbeläte. Framför dessa gudabilder hade de sina altaren, på
hvilka de offrade renhorn, ben, fågelvingar o. d., hvaijämte avgudabilderna
beströkos med blod. Till deras hedniska sedvanor hörde äfven bruket af
Lapptrumman eller Trolltrumman (KSbda), som Var förfärdigad utaf en
ur-hålkad trästubbe, med ett öfver öppningen utspändt renkalfekinn. På
trumskinnet voro med saften af tuggad albark målade allahanda underliga
figurer, föreställande menniskor och djur, himlakroppar, såsom Bolen och
månen, m. m. Den, som begagnade trumman, lade på trumskinnet ett
slags visare, bestående i ringar af järn, koppaf, messing eller silfver, och
slog på detsamma med en hammare af renhorn. Allt efter som ringarne
-flyttade sig eller stannade på den ena och andra figuren, drog spåmannen
sina slutsatser om tillkommande händelser. Ännu i dag har -enfaldigt folk
den vidskepliga tron om lapparne, att de äro stora mästare i
spådoms-och trolldomskonsten.
Bedan under Erik den trettondes tid gjordes -försök med att införa
kristendomen bland lappska folket; men försöket synes hafva skett utan
synnerlig bvarken ifver eller framgång. Men i Gustaf den förstes tid
började omvändelseverket med mera kraft och Karl den nionde lät i Lappland
uppbygga flera kyrkor och anslog medel till uppmuntran och underhäll för
lappska ynglingar, som ville bilda sig till prester vid Ups&la högskola.
Kyrkoväsendet är nu ordnadt i likhet med det öfriga Sverige, så att
guds-tjenst förrättas hvaije söndag. Som församlingen utgöres af både svenskar
och lappar, så måste gudstjensten förrättas på båda dessa språk, hvarför
alla lappmarkspre8ter äro skyldiga att kunna både svenska och lappska.
De dagar, då fullständig gudstjenst hålles, kallas "helgdagar" och då
besö-kes kyrkan af allå, som möjligen kunna komma. Stundom försiggår då s. k.
-"stämning" eller marknad, der hvar och en genom köp eller byte kan förse
sig med sina nödvändighetsbehof. Mellan söndagarne komma endast de, som
bo vid -sjelfva kyrkplatsen, ty att hvaije söndag besöka kyrkan är i
Lappmarken en omöjlighet, der mången kan hafva en kyrkoväg af tio mil och
derutöfver.
Efter det olika lefhadssätt de föra, indelas lapparne i fyra klasser:
Jordbrukande eller Nybyggar-Lappar, FjåU-Lappar, Skogs-Lappar och
Fiskare-Lappar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
