Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i grytan suto de tre gubbar, som krånglat med färgkonstnären.
Porträttlikheten var påfallande, så att hela församlingen kände igen dem.
Stor var naturligtvis deras harm och de stämde målaren till tinget i
Dimbo; men vid domsbordet satt häradshöfdingen, grefve Greutz, och hans
utslag i målet lydde hufvudsakligen som följer:
“Aldenstund förthy och emedan utur helvetet ingen förlossning kan
ega rum, thy pröfvar häradsrätten skäligt att kyrkovärden N. N.,
hemmans-egaren N. N. och frälse-gårdsbrukaren N. N., der förblifva, erlägga till
målaren Johan Risberg billig betalning för hans hafda möda att förpassa dem
dit, samt erlägga rättegångskostnaderna."
Kungslena kyrka behöll i många år sitt helvete och sina gubbar, men
slutligen fann kyrkoherden för andakten störande att pojkarne under
predikan tittade på grytan och hviskade till hvarandra: “der sitter far din; den
deringe var min farbror." Han lät kalkstryka väggen och i stället för
afgrundens lågor fick man der skåda på hvit grund en högst besynnerlig sol
med bastanta blågröna strålar. Ville man bedöma målarekonstens
ståndpunkt efter detta verk af en nyare tid, skulle man säga, att konsten gått
sorgligt baklänges efter den gamle Sköfdemålarens dagar; men förmodligen
har en färgkluddare i byn äran eller skammen af den blågröna solen, och
“det är det, som gör skilna’n så stor," mellan solväggen och
hjertmedaljon-gerna i kyrkans tak.
Drottningens hofpredikant.
En af de yppersta stiftschefer Sverige egt var utan tvifvel biskopen i
Westerås, Johannes Rudbeckius. Sträng, samvetsgrann och fordrande, höll
han ej endast ett vaksamt öga på sitt stifts présterskap, utan följde med
lifligaste uppmärksamhet undervisningen vid stiftets lärosäten. Särskildt var
stiftsläroverket i Westerås ett föremål för biskopens oaflåtliga omsorger.
Han kände der nästan hvarenda lärjunge och den, som på ett mer
framstående sätt utmärkte sig för flit och godt uppförande, kunde i den sträfve
stifts-styresmannen räkna på en fader och beskyddare.
Bland lärjungarne vid Westerås skola fans en fattig pilt Per Jonsson
från Helsingland, hvilken — Gud vet huru — kommit att bli intagen vid
detta läroverk. Vid honom hade biskopen fäst sin synnerliga
uppmärksamhet och det var tydligt att han af honom hoppades något stort för framtiden.
Icke nog med att han lemnade den flitige och liflige gossen ett hem i sitt
hus,han sysselsatte sig ofta sjelf med hans undervisning och beredde honom
tillfälle att efter slutad gymnasiikurs få studera vid utländska högskolor.
När Per Jonsson — eller som han enligt den tidens bruk på latin skref
sitt namn Petrus Jonæ Helsingius — efter vunnen lärdomsgrad i utlandet
återkom hem, förordnades han strax af sin beskyddare till lektor i Westerås,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
