Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8Ö HtJR Lars anders och jan anders bygde gärdsgård.
skilnaden mellan de båda skogsbackarna, men hur detta arbete skulle
förde-las, hade man ej lyckats komma öfverens om.
Nu låg hela skogen på en sluttning, och derfor var det jernn mark
nere i dalen, under det att den ofre delen af skogen just vid grånsskilnaden
utgjordes af ett enda vidsträckt och omöjligt stenröse. Lars Ånders bodde
uppe på sluttningen, och Jan Anders hade sin stuga nere i dalen. Derfor
påstod Lars Anders, att han skulle bygga ett kortare stycke af gärdsgården
och Jan Anders skulle uppföra ett längre, derför att, hans mark var lättare
och beqvämare. Men Jan Anders, som bodde nere i dalen och hade
fördelarna på sin sida, ville inte släppa dem. Utan han påstod, att skulle de
bygga gärdsgård, så skulle de göra hälften hvar. För om den andre, Lars
Anders, hade dålig och oländig skog, så var det en sak, som inte han. Jan
Anders, kunde hjelpa. Men då blef Lars Anders arg och sa\ att han gaf
attan både skogen och gärdsgården, men han skulle aldrig i evighet gå
in på något, som var orätt. Det ville inte Jan Anders heller. Och derför
fick skogen stå, som den stod, och kreaturen rände om hvarandra, så att de
fingo sätta märken på dem för att kunna skilja dem åt. Gärdsgården blef
aldrig färdig; och i tio års tid hade Lars Anders och Jan Anders trätt om den
saken, utan att det blef något af, alldeles som om de hade setat i riksda’n.
När nu Lars Anders fick höra, att det var fråga om den der
gärdsgården igen, så började han nästan att ångra, att han hade bjudit Jan Anders
på bränvin och kaffe. Men han ville inte vara den, som var omedgörlig, oeh
derför satt han en stund och funderade på, hur han skulle framställa saken.
“Ja, om vi skulle tala om det då,” sadé han till sist.
“Det ska vi göra,” sade Jan Anders. “Men vi ska tala med reson och
inte, så att vi blir rasande.”
“Nej, inte ska1 jag bli arg åtminstone,” sade Lars Anders.
“Inte jag heller,” sade Jan Anders.
“Det tar vi oss en gök på,” sade Lars Anders.
Så togo gubbarna den tredje göken och slogo hvarandra i hand på, att
de inte skulle bli rasande. Och så tego de en stund.
“Si, det är nu den här gardsgård’n,” sade Jan Anders och hostade.
“Ja, det är det,” sade Lars Anders.
“Si, den borde byggas nu snart.”
“Innan våren kommer, och vi släpper ut kreaturen.”
“Juftt det ja,” sade Jan Anders. “Tänk hvad bråk vi har haft med de
kritterna, som ingen kan hålla reda på!”
“Ja, det är ett elände,” medgaf Lars Anders.
“Si, om vi hade den gardsgård’n, skulle vi ha det mycket lugnare.”
“Det skulle vi,” sade Lars Anders. “Och du skulle inte behöfva få
kalfvar efter min tjur.”
“Hvad sa’ du?” sade Jan Anders.
“Jo, jag sa’ det.”
“Har mina kor fått kalfvar efter din tjur?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
