- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
84

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du Lars Anders!”

“Hvad är det om?” sade Lars Anders.

“Om vi skulle binda ihop gärdsgårdarna här, sä blir det jemt?”

“Du är allt lika nöjd om att knoga uppe i stenbacken,” tyckte Lare
Anders.

“Menar du det?” sa’ Jan Anders.

“Rätt ska’ vara rätt,” sade Lars Anders.

“Ja, det ska’ det,” sade Jan Anders.

Och så talade de inte mer om den saken, utan de bygde vidare hvar åt
sitt håll, till dess att de två gärdsgårdarna stodo der som ett spektakel för
Gud och menniskor, med bara två alnar emellan sig.

Lars Anders blef förstås färdig först, och när han kom hem till
gumman den qvällen, var han så nöjd, som om han fått ärfva. Han tog två
supar till qvällen och sjöng visor i stugan. Men da’n derpå tog han en käpp
och gick ut i skogen och promenerade förbi der den andre arbetade.

“Det är knöligt i stenröset,” tyckte Lars Anders öfver gärdsgården.

“Ja, men det är jemt på slätten,” tyckte Jan Anders. Han var så arg
så han darrade.

Lars Anders skrattade och gick hem. Och den dagen var han ändå
nöjdare.

Men Jan Anders gjorde färdig sin gärdsgård, och när han kom hem
tyckte han, att han hade gjort det bra, han också.

* * *

Nu ville olyckan emellertid, att Jan Anders hade en flicka och Lare
Anders en pojke. Och de båda blefvo kära i hvarandra och ville gifta sig.

I början sade Lars Anders förstås nej och svor på, att han skulle
aldrig gå till Jan Anders och fria för pojken, inte om han fick guld for’et
Men hur det var, så hade det ändå gått några år, och det är inte lätt att
hålla ilskan vid lif, när den inte har något att lef va af. Det hade den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0819.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free