Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika / 163 (1894) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG)

[Read further instructions below this scanned image.]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För hvad han lidit på en vrångvis jord, Beskylles af en kör med högljudt skri För andligt högmod och för fromleri. Men dristar någon trots all vedermöda På detta jämmerklotet trifvas väl, Då är han verldsträl, och de lustar snöda I sina garn ha snärjt hans arma själ. Så drömmes en och hvar, hvad helst han gör, Då hans försvar knappt någon menska hör. Förtal, hur fegt! Du gör dig städse vigtigt, Men döljer giftbestruken gadd ändå. Du giver en och annan vink försiktigt Och läspar fram en hycklad klagan så, Men hatet doldt inunder ömkans flor: "Det säges att — men jag visst ej det tror." Ja, mången väfnad kan förtalet spinna, Af lögnens trådar listigt foga hop; Dock nedrigast, när mot en värnlös qvinna Det djerfves hetsa hatets lömska rop. Hvad hjeltebragd att dikta nidingssång, Då man ej fruktar få ett svar en gång! Gå, skryt af dina segrar! Ej de släcka Den bittra ångrens lågor i ditt bröst; En dag skall gry, då deras minnen väcka Din själ ur dvalan opp med tordöns röst. Då, om ej förr, ditt brott skall ohöljdt stå, Då, fast för sent, skall du mitt ord förstå. Bort med en falsk och dubbeltungad lära, Som söker eget pris vid andras fall! Det ges ett bättre värf, en högre ära: Att verka i försonlighetens kall. Gläds, om af ångren ledd din hand förmått Med roten rycka opp hvad ondt den sått. Men om dig sjelf förtalets prester korat Till offer, ack, så vredgas ej derför! Hur djupt än deras dolkstygn hafva sårat, Rent samvet helar, om dess röst du hör. Dess maning troget följ, och du skall se, Att du ett bättre val har gjort än de.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>