Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälst för att tjäna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log
Genom alla de företräden vi kunna hafva framför
andra - vare sig uppfostran och bildning, karaktärens
ädelhet eller kristlig utveckling och religiös erfarenhet
–stå vi i skuld hos de mindre gynnade, och så långt det
ligger i vår makt, böra vi betjäna dem. Om vi äro starka,
böra vi understödja de svaga.
Himmelens änglar, som alltid se Faderns ansikte i
himmelen, fröjda sig öfver att kunna tjäna hans små. Änglar
äro alltid närvarande, där de mest behöfvas. De vistas i
deras närhet, som hafva de hårdaste strider att utkämpa med
det egna jaget och hvilkas omgifning är ogynnsam. Svaga
och ängsliga själar med allehanda olyckliga karaktärsdrag,
stå särskildt under änglarnas skydd. Hvad den själfviske
skulle betrakta som förnedrande, nämligen att tjäna de
elända och till karaktären på alla sätt fördärfvade, det
utföres af rena, syndfria väsenden i de himmelska gårdarna.
Jesus ville icke kvarstanna i himmelen, medan vi
gingo förlorade. Han lämnade de himmelska boningarna för
att lefva ett lif i förnedring och dö en föraktlig död. Han,
som ägde himmelens omätliga rikedomar, blef fattig, på
det att vi måtte blifva rika genom hans fattigdom. Och
vi böra f Olja samma stig, som han vandrade.
Enhvar, som blir ett Guds barn, bör af denna
anledning betrakta sig som en länk i den kedja, som blifvit
nedsänkt till världens frälsning, och anse sig förenad med
Kristus i hans nådeplan, redo att med honom gå ut för
att uppsöka och frälsa det förlorade.
Många mena, att det skulle vara en stor förmån att
få besöka de platser på jorden, där Kristus lefde, att vandra,
där han vandrade, att betrakta det haf, invid hvilket han
så gärna lärde, och de kullar och dalar, på hvilka hans
ögon så ofta hvilade. Men vi behöfva icke gå till Nasaret,
Kapernaum eller Betanien för att vandra i Jesu fotspår.
Vi skola återfinna hans fotsteg vid sidan af sjuksängen,
i fattigdomens kojor, inom de stora städernas trånga
gränder och på hvarje plats, där det mänskliga hjärtat är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
