Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bön för sjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
skäl, hvarför vi, medan vi med allvar framlägga våra böner,
alltid borde säga: »Ske dock icke min vilja, utan din.» Det
var af undergifvenhet för Guds visdom och vilja, som
Jesus tillade dessa ord, då han i Getsemane örtagård bad:
»Bader, o att du ville taga denna kalk ifrån mig.»1 Och
om dessa ord voro lämpliga för honom, som var Guds
Son, hur mycket mera passande äro de då icke för felande,
dödliga varelser!
Det enda säkra sättet är att framlägga våra önskningar
för vår allvise himmelske Fader och sedan i fullkomligt
förtroende öfverlämna allt åt honom. Vi veta, att Gud
hör oss, om vi bedja i enlighet med hans vilja. Men att
utan undergifvenhetens ande oupphörligt framställa våra
böner för Gud är icke rätt, ty dessa få icke taga
befallningens, utan förbönens form.
Det gifves tillfällen, då Gud på ett tydligt sätt genom
sin gudomliga kraft återställt personers hälsa, men icke
alla sjuka blifva botade. Många tagas bort och afsomna
i Jesus. Johannes erhöll på ön Patmos befallning att
skrifva: »Saliga äro de döda, som i Herren dö härefter.
Ja, säger Anden, de skola hvila sig från sitt arbete, ty
deras gärningar följa dem efter.»2 Af dessa ord se vi, att
om en person icke återställes till hälsan, bör man ingalunda
på grund häraf draga den slutsatsen, att han saknar tro.
Vi önska alla att få ögonblickliga och direkta svar på
våra böner och frestas till att blifva missmodiga, när svaret
dröjer eller kommer i oförutsedd form. Men Gud är alltför
vis och god för att alltid besvara våra böner just på den
tid och det sätt, som vi önska. Han vill göra något mera
och bättre för oss än att uppfylla alla våra önskningar.
Och emedan vi kunna förtrösta på hans visdom och kärlek,
borde vi icke bedja honom att gifva efter för vår vilja,
utan i stället söka att förstå och fullfölja hans afsikt. Våra
önskningar och intressen böra uppgå i hans vilja. De
22: 42. - Upp. 14: 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
