- Project Runeberg -  I den store läkarens fotspår /
538

(1910) [MARC] Author: Ellen G. White
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En högre erfarenhet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

af gudomlig undervisning, ofta icke få den, emedan de
icke bevara gemenskapen med Gud.

De frestelser, som vi dagligen äro utsatta för, göra
bönen till en nödvändighet P"aror finnas öfverallt. De,
som söka rädda andra från laster och undergång, äro i
synnerhet utsatta för frestelser. Då de ständigt komma i
beröring med det onda, behöfva de klänga sig fast vid
Gud för att icke själfva blifva förförda. Korta och
afgörande äro de steg, som föra människorna nedåt från
det höga och heliga till det låga. I ett enda ögonblick
kan man fatta beslut, som för evigt besegla ens öde.
Öfvervinnes man en gång, så är själen värnlös. En enda
dålig vana, som icke bestämdt bekämpas, tillväxer och
blir en stålkedja, som binder hela människan.

Grunden till att så många öfverlämnas åt sig själfva
under förhållanden, där de äro utsatta för frestelse, är den,
att de icke alltid fästa blicken på Herren. När vi afbryta
vårt umgänge med Gud, har vårt värn vikit ifrån oss.
Alla våra goda föresatser och afsikter kunna icke sätta
oss i stånd att motstå det onda. Vi måste vara bönens
män och kvinnor. Våra böner böra icke vara tillfälliga
och nyckfulla, utan allvarliga, ståndaktiga och uthålliga.
Det är icke alltid nödvändigt, att man böjer sina knän,
när man beder. Vänj dig att tala med Frälsaren, när du
är allena, när du är på vandring och när du är sysselsatt
i ditt dagliga arbete. Låt ditt hjärta ständigt vara
upplyft i stilla bön om hjälp och ljus, om styrka och kunskap.
Låt hvarje andedrag vara en bön.

Såsom Guds medarbetare skola vi söka människorna,
där de äro, till och med om de äro nedsjunkna i laster
och fördärf. Men när vi fästa vårt sinne vid honom, som
är vår sol och vår sköld, så skall det onda omkring oss
icke sätta en enda fläck på oss. Under vår verksamhet
för deras frälsning, som hålla på att förgås, skola vi icke
komma på skam, om vi sätta vår Ht till Gud. Kristus i
hjärtat, Kristus i lifvet - detta är vår säkerhet. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fotspar/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free