Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Marx har klargjort något, så är det just den
roll, som varornas bruksvärde spelar. Vi förbigå de
otaliga förväxlingar och förvrängningar, som de mest
elementära ekonomiska begrepp utsättas för hos
nationalekonomerna, och hålla oss blott till inkastens inre
mening.
Den praktiska afsikten med nämda invändning
inses lätt, så snart vi lära känna de bevis, som skola
stödja den. T. ex. hos Schäffle: ”Det yttre praktiska
förloppet vid egendomsbildande och egendomsupplösning
får sin riktning från inre teoretiska hänsyn och estetiska
lust- och olustförnimmelser. Denna det öfvervägande
förståndets, såväl som den lust- och olusterfarande
känslans inre afgörande dom kan vid genomförandet, af
den ekonomiska grundsatsen, således såsom ekonomisk
värdering, blott bestämmas af följande tre hvarandra
kompletterande ekonomiska synpunkter och frågor,
nämligen: huru stora äro offren af lifskraft, huru stor
är olusten vid förfärdigandet, huru mycket är nedlagdt
på detta ekonomiska ting? alltså frågan om
kostnadsvärdet; vidare: huru mycket lifskraft och lifsnjutning
skall detta ting skänka mig, hur mycken lust och
njutning kommer det att bereda mig? frågan om
bruksvärdet; samt till sist: huru ställer sig bruksvärdet till
kostnadsvärdet?” Herr v. Sybel fann detta den
estetiska herr Sehäffles finkänsliga urval i uttrycken allt
för högttrafvande för Barmer-fabrikanternas
begrepps-förmåga, då han en gång i ett föredrag framstälde
denna teori, samt populariserande den därför på följande
sätt: ”Bytesvärdet bestämmes icke af en faktor, utan
af tvänne: af den mängd lifskraft, som är nödvändig
för varornas frambringande, och af den mängd lifskraft,
som påräknas af varornas förbrukning. Den växlar
allt efter förhållandet mellan dessa båda faktorer. Den
energi, som är erforderlig för framställandet af varorna,
betecknar dess lägsta, dess minimalgräns, och den energi,
som uppenbarar sig i det ögonblickliga begäret efter
varan, dess högsta eller maximalgräns.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
