Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättigheter, som de olika landens särskilda konungar hvar
för sig ägt. Därför blef förändringen i det inre föga
eller intet märkbar, medan utåt det förenade riket nu
framstår som ett stort Svia välde. Först när den
gamla konungaätten utslocknat, vid samma tid som
det normanniska väldet grundas i England, eller kring år
1060, erinras vi om, att riket rätteligen är en sammansatt
stat. Ty nu uppstår en mer än hundraårig fäjd
mellan dess olika delar, främst Västgötar och Uppsvear,
underblåst visserligen till en början af den vid samma
tid inbrytande kristendomen, men i hufvudsak rörande
sig om det statsrättsliga spörsmålet, hvem som skulle
i händelse af tronledighet utse den
gemensamme konungen. Sedan de särskilda landen
under lång tid valt konungar hvar för sig, segrar
slutligen enhetstanken öfver partikularismen, och man enas
på det sätt, som den berömda lagtexten uti den Äldre
Västgötalagen, daterande från förra hälften af
1200-talet, förkunnar: »Svear äga konung att taga och likaså
att vräka», medan å andra sidan »Eriksgatan», vare
sig den redan i äldre tid förefunnits, såsom kanske
troligast är, eller först nu införts, närmare regleras till
tid och sätt. Denna rättssats, som otvifvelaktigt bör
betraktas som ett fredsfördrag till biläggande af de
hundraåriga striderna, öfverlämnar åt en af de
ursprungliga delstaterna att råda öfver den viktigaste för
alla gemensamma angelägenheten, att gifva riket
konung, när så kräfdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
