Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, långt innan ständerna blefvo regerande ständer
(1719—1772). I öfverensstämmelse härmed heter det
ock uti första paragrafen af den nya
riksdagsordningen: »Riksens Ständer äro svenska folkets
representanter och kunna icke bindas af andra föreskrifter än
Rikets grundlagar».[1]
I sammanhang härmed bör äfven erinras om, att
man i Sverige icke känner inhabilitet för
riksdagsmannakallet på grund af ämbete. Under Frihetstiden förbjödos
riksråden att deltaga uti förhandlingarna på
riddarhuset, dit de hörde. Detta förbud för regeringens
medlemmar att tillhöra riksdagen upphäfdes väl
formelt 1810, men i realiteten förblef det som förut
utom för de statsråd, som själfve hade säte och stämma
bland adeln. I öfrigt har ämbete aldrig utgjort
hinder för riksdagsmannaskap. Ett helt stånd utgjordes
ju af ämbetsmän och många sådana sutto på
riddarhuset. Efter 1866 sitta äfven en mängd ämbetsmän
i både andra och första kammaren. Karaktäristiskt
för svenska politiska seder är härvid, att desse
kronans tjänare ej sällan opponera sig mot de af
regeringen framlagda förslagen. Men detta är en
omedelbar följd af den nyss citerade paragrafen och
stämmer för öfrigt med författningens hela anda.
För ärendenas enhetliga beredning funnos sex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
