Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke heller den därnäst mest i ögonen fallande
författningsändringen, statsrådets förut omnämnda
ombildning år 1840 samt dess ytterligare konsolidering
år 1876 genom utnämning af en statsminister till
dess främste man, har i minsta mån rubbat
grundvalarne för densamma. Syftet med den först nämda
reformen, då statssekreterarne afskaffades och alla
statsråden utom tre blefvo chefer för hvar sitt departement
samt själfva föredragande i statsrådet, var att ernå
större samverkan mellan beslut och verkställighet,
mellan regering och administration. Detta uppnåddes,
men samtidigt lossades banden inom den förra, i det
att hvar medlem af regeringen, tryckt af en stor
arbetsbörda, numer sysslade blott med sitt.[1] Härpå
sökte man åter råda bot genom reformen af 1876,
som skulle gifva regeringen en chef och en
sammanhållande kraft.
För en främmande betraktare kunde det synas,
som om det svenska statsrådet genom dessa
reformer förvandlats till en ministär och ett kabinett i
europeisk mening. Möjligen trodde mången så äfven
hos oss. Men nu lika litet som förut gifves det
ministerstyrelse i någon form eller en partiregering;
och utan det ena och det andra finnes intet kabinett
i nyss nämnda bemärkelse. Betydelsen af statsrådets
ökade befogenhet och fastare organisation var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
