Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man afsätter ju därmed sig själf från regeringen. Men
detta är åter ett bevis på, att engelsmannen icke är
partiman i kontinental mening. Icke blott den stora
massan af det engelska folket är partilöst, ända upp
uti underhuset sträcker sig denna obundenhet, så att
de, som i går valdes såsom liberaler, kunna i dag
rösta med de konservative och vice versa. Detta sker
likväl icke af brist på disciplin, utan emedan
opinionen inom landet vändt sig. Partierna i underhuset
göra nämligen ej politik på egen hand, såsom ej
sällan annorstädes sker, utan äro i regeln städse ett
troget eko af stämningen utanför dess murar.
Tidigare, innan ännu den parlamentariska
regimen utarbetat sig till den fulländning, som den nu
äger, och monarkernas vilja något betydde, sutto
kabinett af samma färg länge. I senare tid hafva de
blifvit mera kortlifvade, därmed bättre följande
skiftningarna uti landets offentliga mening. I sista hand
är det sålunda denna, den upplysta allmänna
opinionen, som af- och tillsätter kabinett. Nationens val af
ministrar har trädt i stället för monarkens. Men denne
är därför icke en overksam åskådare allenast till dessa
växlingar. Tvärtom är det just vid dessa tillfällen,
som monarken aflägger den passiva roll, hvartill
utvecklingen efter hand dömt honom. Att representera
staten samt förmedla och öfvervaka
kabinettsväxlingarnas rätta gång är nu mer den engelske monarkens
båda viktigaste uppgifter. Af dessa fordrar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
