Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förening af dem. I verkligheten var det mera en
tillfällighet och omständigheternas makt än medveten afsikt,
som år 1875 skänkte Frankrike dess nuvarande
statsform. Två partier kämpade om bestämmandet. Det
ena ville en monarki efter engelskt mönster, det andra
republik. Resultatet blef en kompromiss, som
förenade båda.
Till äfventyrs torde mången mena, att detta icke
kan slå väl ut. Att förena en styrelseform, som
utvecklats uti en monarki och på mångfaldigt sätt bär
spår af detta sitt ursprung, med republiken,
monarkiens konträra motsats enligt den populära
föreställningen, kan med skäl synas vågadt. Visserligen är
nämda populära föreställning icke riktig, såsom vi
ofvan sett, ty författningarna bestämmas icke efter
statschefen. Men otvifvelaktigt är, att dennes ställning är
ett moment af stor betydelse, som måste liksom alla
viktigare delar af en författning stå i samklang med
dess grunddrag. Spörsmålet är alltså, om en ansvarig
och på tid vald president passar samman med
partistyrelse på engelskt vis.
En af statschefens viktigaste uppgifter uti detta
styrelsesätt är att reglera ministerskiftena. Sådant
plägar äfven försiggå utan stora svårigheter icke blott uti
England med dess utvecklade politiska vanor utan
äfven i öfriga parlamentariska monarkier, tack vare
den ärftlige och oansvarige statschefen. Stående
utanför partierna kan denne lugnt åse deras upp- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
