Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkrepresentationen, skulle emellertid icke länge äga
bestånd, därest ej annat funnes till stöd för densamma
än några paragrafer i grundlagarne. Den talrika
mångfrestande folkmakten skulle snart underlägga sig den
andra, om ej delningen förts vidare till den förra
själf. Representationens fördelning på två fullt
likställda, men på olika sätt sammansatta kamrar
är den andra och kanske viktigaste betingelsen för denna
författningstyps bestånd. Ty den är i sista hand det
allt upprätthållande stödet. Maktens delning, som är
dessa författningars grundprincip, måste fortsättas
utöfver de båda statsmakterna till den större och
ursprungliga utaf dem, folkrepresentationen. De två
eller, såsom det före 1866 var i Sverige, flera
likvärdiga kamrarne äro det andra stora draget,
hvarigenom denna författningstyp så i grunden skiljer sig
från den engelska, för hvilken åter enkammarsystemet
är lika grundläggande och nödvändigt
Ett tredje för denna typ utmärkande drag är
ministärens beskaffenhet och ställning.
Ministrarne äro statschefens förtroendemän, icke
representationens. De bilda därför ej heller ett kabinett i vanlig mening
och ministerstyrelse förekommer icke annorlunda än
som uppdrag af statschefen. På representationen
utöfva ministrarne i regeln intet inflytande och leda ej
dess arbeten. Vanligen ha de ej heller tillträde till
dennas förhandlingar. Förtroende- och misstroendevota,
dessa majoritetsparlamentarismens alldagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
