Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
>
2
Vinsten för de arbetare, som hoppats
höja sin veckoinkomst genom den sjunde
dagens lön, : skulle således hota att i
längden bli = noll, ja, att öfvergå till
ren” förlust: i stället för ytterligare en
dags aflöning finge de blott, mot samma
veckolön som förut, ytterligare en dags
möda.
QOck de arbetare, som icke velat vara
med om söndagsarbetet, skulle dock nöd-
gas därtill, npär de 6 dagarnes lön ej
längre räckte till för hela veckans behof.
Visserligen hade de kvar sin oinskränkta
frihet att låta bli att arbeta om sönda-
gen, naturligtvis; men denna frihet skulle
för dem medföra nödvändigheten ait på
den dagen — låta bli att lefva.
Det är därför orätt att säga, att lagen |
skulle :missunna arbetaren den sjunde
dagens arbetsförtjänst. - Förbudet mot
söndagsarbete är en tvångslag, det är
sant; men detta tvång är i värkligheten
ej annat än en inekränkning i någras
godtyckliga - härravälde, ett häfdande af
andras frihet. Genom att allmänligen
tillåta. .industrielt. arbete på söndagen,
upprätthåller man icke allas frihet att ar- |
beta eller låta bli: tillåtelsen medför ett
faktiskt tvång till arbete, hvilket ej är |
bättre, men sämre, än det lagliga arbets-
förbudet.
att välja imällan, å ena sidan att in-
skränka rätten till arbete; ock å andra
sidan att undertrycka rätten att åtnjuta |
en friday. Ett tredje gifves icke.
Resultatet af det sagda är således:
att en hvilodag är nödvändig för arbeta-
ren; att arbetarne kunna skydda sin rätt
betshärrarnes inbördes täflan drifva dem att
spara in så mycket som möjligt på alla kostna-
der, äfven på arbetslönen. Så länge tillgång fins
på arbetare, villiga att tjäna för lägre lön, skall
det ligga i arbetshärrarnes (åtminstone skenbara
ock ögonblickliga) intresse att använda dessa;
vid täflan om platser skola de företrädesvis få
anställning, ock blir någon utan plats, få blir
det den; som nödgas begära: högre dagaflöning;
på honom skola trängselns svårigheter falla, ock
följden häraf blir helt enkelt den, att han nöd-
gas sänka sina anspråk på dagaflöning samt
fylla bristen med söndagsarbete. Ock dagaflö-
ningen skall ha benägenhet att sjunka så länge
ända till 7 dagars lön komma att nätt ock jämt
motsvara veckans behof, till hvars täckande 6
dagars lön föröt varit tillräcklig.
Ty här gäller i själfva värket |
att njuta hvilodag endast genom att en-
hälligt fasthålla densamma; samt att nå-
| gon säkerket wmåste finnas för alt denna
regel allmänt iakttages, emedan äljes in-
| gen enskild kan följa den utan att ådraga
sig skada.
Nu ’ finnas visserligen de, som från
politisk synpunkt anse ett lagbud vara
en mindre lämplig form för den behöf-
liga garantien. Statshjälp är endast ett
surrogat för själfhjälp, säger man, en
nödfallsutväg, som har sitt relativa be-
rättigande eudast under förutsättning, att
det önskade resultatet ej står till att upp-
nå utan lagens ingripande. Ingen tvekan
| lär dock uppstå därom, att lagen, under
nuvarande förhållanden i vårt land, är
det enda, som kan ge behöfligt skydd åt
’ arbetarnes rätt till hvilodag, det enda,
som kan tillförsäkra den enskilde, att reg-
| len : skall efterlefvas äfven af de öfrige.
|Om man nu tror, att arbetarne någon
gång i framtiden bli i stånd att genom
fasta sammanslutningar själfve bevaka
sina rättigheter ock ge eftertryck åt sina
önskningar, äfven i fråga om hvilodagen,
så medger jag gärna, att då blir statens
lagbud: härom -öfverflödigt. Men jag fä-
| ster uppmärksamheten på, att då måste
| förbudet mot söndagsarbete i stället upp-
tagas bland arbetarekorporationernas la-
gar; ock skilnaden blir därför i mitt
| tycke ringa. De engelska arbetaresam-
fundens regler ha karaktären af tvångs
Jag lika mycket som statens egna lagar,
ofta mycket mera; fruktan för påfölj-
| derna af dessa reglers öfverträdande är
vanligen starkare än fruktan för lagens
| straff. Låt oss därför ej tvista om ord:
hufvudsaken är icke, att arbetsförbudet
| är lag, men att det har laga kraft.
Säger män, att »statshjälp blott är
| ett surrogat för själfbjälp», så må det
| gärna för mig vara sant; men kom ihåg,
| att här i detta fall eldrig kan bli tal om
| någon individuell själfbjälp. Skall själf-
| hjälpen här vara värksam, måste den
| antaga formen af tvång, ock det synes
| då vara af underordnad vikt från hvem
| detta tvång utgår; det blir i alla fall ett
"tvång mot individen. Om jag för min
| del håller på ett lagbud i ämnet, så för
| jag frihetens talan fullt ut lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
