- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
5:8

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 Messling.

Professorn klämde underläppen mellan |

tänderna.
» Var han?» sporde han nästan häftigt.

Och så — kort: »Ja — ja —- kundetro |

det. Men jag har skrifvit till honom —
lugnande underrättelser.»

Han vände sig till läkaren: »Hur står
det till med henne? Ja — vi talas väl
vid. senare. Jag går nu och förbereder
Sigrid på det kära besöket. Du väntar
väl så länge?» —

I rummet, der den sjuka låg, var det
skumt. Gardinerna voro tält åtdragna.
Men luften var ren — något kylig och
i kaminen brann eld. Sängen stod uppe
i andra ändan af rummet.

Professorn stannade på tröskeln: »Sof-
ver du, Sigrid?»

Han såg i halfmörkret, att hon vände
på hufvudet.

» Nej.» —

»’Tante Emmy har kommit.»

» Har hon ?»

» Vill du — se henne?» Det kom drö- /

jande.
»Hvarför icke?»
Han tog några steg inåt rummet: »Jag

telegraferade ... i går...»
» Gjorde du?»
»Att du har messling.» — Han sade

det snabbt, och såg spanande bort mot
sängen. bä
. Hon låg utan att röra sig.
»Jaså», sade hon blott. :
»Ja, det... det är... jag. hoppas
atlas
Han hade, medan han talade, lång-

samt kommit öfver golfvet och stod nu |
»Du är ju med om att |

bredvid sängen:
det förblir så.» —

Hon vände sina ögon mot honom.
De lågo djupt insjunkna i ögonhålorna.

»Hvyad vill du mer?» frågade hon med
en skymt af otålighet i rösten.

»Det är alltså messling? — Du tycker
ju som jag, att det är bäst.» —

»Jaså — det var bara det, du ville.»
Det blef en paus.
bort hufvudet: >»Ja, det förstås. Hvartill
skulle det tjena att tala om sanningen?
Hvad tror du dessutom, att tante Emmy
skulle förstå af sådant — och för resten.»
-— Hon mumlade någonting, som han
icke förstod. Så sade hon trött: »Du kan
be henne stiga in.»

Så vände hon åter |

»’Tack min vän.» — Han , ville
| fatta hennes hand, men hon drog undan
"den: — »Som du vill», mumlade han:
| Han stod ännu en stund och stirrade
| på hennes bleka ansigte. Han rörde huf-
| vudet oroligt fram och åter... gned hän-
i derna mot hvarandra... men det, som
| han ville säga, kom icke fram. Så ryckte
| han på axlarna, vände sig hastigt bort
I och gick ut.
| Doktorn stod. redan påklädd i tambu-
| ren: »Nå, hur fann du henne?»
| »Jag vet inte riktigt. Oförändrad.» —
»Du har ingen orsak att vara: orolig,
| Magnus. Vi hafva vunnit spelet. -Hon
| kan blifva fullkomligt återstäld. Fullkom-
| ligt.» — 3
| »Kan hon? Ar du. säker på din sak?»
| Det gick som en blixt öfver hans ansigte.
Han fattade läkarens hand och kramade
| den: »Ar du säker?»
I — »Det råder intet tvifvel.
| kaliseradt.»
| »Du vet icke, hur svårt jag har haft
|| det! Tanken, att.det var jag, som.» —
| » Förstår, förstår. Men du rådde ju
| egentligen icke för det. Hur kunde du
| veta? — Det var otur — ingenting annat: »
I »Ja, ja -— men ändå.».— Han ;drog
| ett djupt andetag. »Jag är så glad», sade
| han: »Vet hon det redan?»
»Ja, jag sade det i dag.»
»Om hennes sinnesstämning nu bara.»
— Det var som en ofrivillig suck.
| »Det kommer nog med tiden. Bara
bon blir van att ta hela saken mera na-
| turligt,, som en olycklig tillfällighet...»
»Tror du?» sporde han häftigt.
| Ja, det är jag säker på.»
| Men när läkaren gick ner för trappan
| såg han fundersam. ut. . Kvinnorna, voro
| oberäkneliga, och det fans sådana, som
| icke togo reson, Han hade redan förut
| ett par dylika fall i sin praktik... »Då-
| lig uppfostran — för öfverspända...»
| mumlade han. Så gled ett leende öfver
| hans ansigte...
| Satans karl att vara kvick!»
Han tänkte på hvad docenten Falk
| sagt i klubben, när det talades om pro-
| fessorskan Löwes »messling:»
| »För f—n äkta makar måste ju dela
| allt vet jag, lust och nöd, som presten
| sade.» — Och så hade han gnolat — me-
dan han slog takten med foten:

Giltet är lo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free