- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
5:10

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

Messläing.

Han var en af dem, som undertecknat
en petition. i syfte att få censuren att
strängare inskrida mot dessa alster afen
förderfvad tidsanda ...

Ifrån det ögonblicket hade han vun-
nit fröken Linds hela sympati.

Att han genast förälskat sig i Sigrid, |

det var henne klart, det dröjde icke länge,
så såg hon, att Sigrid också besvarade
hans böjelse.

Hon hade sina små kännetecken.
grids böcker voro alltid uppslagna på de
ställen der det stod om kärlek, och hon

hade börjat älska att sitta ensam i skym- |

ningen och drömma . . . helst framför ka-
minen ; .. Hennes fordna sysselsättningar
och små arbeten roade henne icke mera.

Uttrycket i hennes ögon hade fördjupat |

sig, och hennes sätt hade blifvit nervöst,
ofta oroligt... !

Fröken Lind beslöt att tala med sin
svåger.

Grosshandlaren satt i stora länstolen
i förmaket, der han brukade ta sin efter-
middagslur. Han hörde på henne med
stor uppmärksamhet.

»Ar du säker på din sak?»

»På deras känslor? Ja, det kan du
lita på.»

»Det skulle visserligen vara ett godt
parti» -— Grosshandlaren såg funder-
sam ut:

Fröken Lind blef förvånad. Hon hade
väntat att se honom förtjust, ty han var
äregirig, och Magnus Löwe var ett bril-
jant parti. — |

»Jag förstår dig icke, Gustaf. Visst

är det svårt att skiljas från sitt enda

barn, men en gång måste det ändå ske.
Och en bättre make än professor Löwe
kan Sigrid icke finna.» :

Grosshandlaren såg från sidan på
henne. :

"> 5 Ne—ej»– sade han långsamt och ska-
kade den kallnade askan från cigaretten:
» Icke just.»

Medan fröken Lind ännu engång ut-
lade alla fördelarne af denna förbindelse;
satt grosshandlaren och blåste täta rök-
moln omkring sig. Småningem kröp ett
litet småleende fram i mungiporna. Han
drog ihop ögonbrynen och såg med half:
slutna ögon bort till-sin svägerska.

»Ja — käraste du — allt det der vet
jag lika bra som du — ’»han gjorde en

Si |

| otålig rörelse:» — men — för f—n -—
| icke kan man tala med fruntimmer om
| sådant der!»
| »Om det fins ett område, der kvinnan
| är och bör vara fullt hemmastadd, så är
det väl kärlekens,» sade fröken Lind.
» Nej. — för fn !— det är det då icke!»

| sade grosshandlaren och slog handen i
| bordet. — »Det vore minsann också all-
deles öfverflödigt. Fruntimmer behöfva
| icke veta allt. Men det är icke värdt att
| på allvar tala om en sak, som kanske
| endast är ett hjernspöke. Och jag är
| sömnig —>
| - Men när fröken Lind hade gått, låg
| grosshandlaren klarvaken" och stirrade
I framför sig.
| + Det var icke första gången han tänkte,
| ätt det möjligtvis kunde blifva ett par
| utaf hans dotter och professor Löwe.
I Det" vore verkligen ett briljant parti för
| Sigrid. Magnus Löwe var en storhet

inom den lärda verlden, hans nämn var
| kändt utom landets gränser. Dessutom
| var han af god familj.
| Grosshandlaren reste sig och slängde

Om bara icke —
| den utbrända cigaretten bort mot kakel-
| ugnen. Om bara icke den förb—de sjuk-

domen vorel —
Samma dag — senare mot aftonen —-
bad professor Löwe om ett samtal i en-
rum med grosshandlare Erikson. Och
| under detta samtal begärde han Sigrids
| hand. |
| Grosshandlaren hade hela "eftermid-
| dagen haft tid att tänka öfver sitt svar.
’ Och han hade fattat sitt beslut.
| Det var icke värdt att bry sig om det
I som sades om professor Löwe, Dess-
utom hade han väl nu sluppit från sin
| sjukdom efter den kur, hån genomgått
Ii Aachen. Ett sådant parti erbjöd sig
för resten icke alla dagar, och att afvisa
I det för en sådan — bagatell — —
Ordet hade halft ofrivilligt glidit in
i hans tankar, och fast han i början nä-
stan litet skämdes för det, så slapp han
| icke ifrån det. Det återkom beständigt.
Nej, om man började med att vara
| nogräknad i sådana saker... ett halft
| leende kom öfver hans ansigte... då
I finge flickan väl evigt sitta ogift. Hans
| eget samvete. var icke alldeles rent i det
| afseendet, och ändå hade allt gått bra i
hans äktenskap. Och dessutom älskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free