Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
11
på bönderna och försvarsväsendet. Det
är en synnerligt politisk poesi, han bju-
der oss. Den påminner åtskilligt om N.
D. Allehandas politiska ledare, dock med
den skillnaden, att dessa senare äro myc- |
ket mer poetiska.
Dikterna »Till H.> äro af mera en-
skild natur; de ha ej så mycket af all
mänt
att de skola göras »till allas»; säkert hade
det varit bäst, om de fått förblifva dens
enskilda egendom, för hvilken de ursprung-
ligen äro skrifna. — Ett par värkligt
fina, osökt täcka bitar finnas dock i denna
afdelning: »En gång en ros jag såg» samt
»Som jag dig såg», enligt vår mening de
bästa i samlingen. Afven den lilla dik-
ten »Det var i fönstersmygen», ger en li-
ten älsklig bild.
»Stämningar ute och inne» höra väl
säkerligen äfven — åtminstone delvis —
till dem, som här framläggas afklädda
sin ena och utan tvifvel bästa väsendel,
och förf. säger ju också själf i det inle-
dande måttot, att de på dessa blad få
tjänstgöra som »Gerippen», En liten rätt
täck och nätt visa är »Båtfärd>», sid. 96.
Annars hade vi trott, att en så påtaglig
imitation af Tegnérs Ingeborgs kla-
gan som »Den bortglömda» nu för tiden
endast kunde förekomma i en skolgosses |
Och därtill en kria med |
rimmade kria.
dåliga rim, ty att rimma :söder» med
»döder» tillfredsställer ej våra dagars for-
dringar på svenska språkets behandling
i värs. Denna är äfven på andra stäl-
len ganska egendomlig, exempelvis i föl-
jande värs (sid. 64.)
»fordom i nattliga stunder
smög sig ju till dig min sång,
störde dig ljuft i din blunder,
hör den nu åter en gång!»
Hvilken: blunder!
Högst anmärkningsvärdt är det admi-
nistrativa poemet »Jag tjänat ut.» Förf.
uppräknar mycket samvetsgrant alla sina
avancemanger och meriter; han glömmer
hvarken antalet tjänstår eller de många
upplagor hans arbeten sett. På slutet gör
han visserligen en liten reverens inför
vår Herre, men detta oaktadt, hvad detta
poem ger intryck af, ej är det ödmjuk-
het. Det förefaller, som om förf. ville
intresse, att förl. behöfver befara, |
If
peka på sig sjelf och säga: »se, en sådan
betydande och ståtlig person är jag för
hela världen, men — vi ä’ alla smålännin-
| gar inför vår Herre!»
Öfver mångt och mycket i dessa dik-
ter skulle vi vara frestade att som måtto
sätta (se sid. 104):
»kling, klang,
kling, klang!
Lels —
»Från Upsalatiden» är en samling stu-
| dentsånger, hvilka, möjligen roliga nog
att höra sjungas på en studentsexa, här
äro fullständigt onjutbara. Ingen män-
niska kan känna sig hvarken synnerligen
uppbygd eller road af att öfvervara half-
fulla studenters nättliga supgillen på Nor-
| bergs schweizeri i Upsala eller af att höra
| studerande i näst sista eller ock allra si-
sta stadiet (»sprutar du ut’en, punschen
ur truten», sid. 130) skråla fram sitt me-
ningslösa nonsens, — Att vara »skald»
och utgifva band efter band med »sam-
| lade dikter» blir en ganska enkel sak, om
| man fyller hela och halfva sidor på föl-
’jande behändiga sätt (sid. 120):
B.
| »Solo med chör och kvartetter
| Med mera, ...
De fyra.
med mera. ...
Chör.
| -
| C.
| Här arrangeras balletter
| Med mera, ..:.
med mera.
De fyra.
med mera. ...
Chör.
|
I eller (sid. 163):
| ȁ.
Tjasse?
med mera. »
20;
Fille?
A.
Ludde?
ER
Åhnej.:> — —
I »med mera, med mera, med mera» i
| oändlighet.
| »Från stad och land» består af ute-
slutande betydelselösa stycken. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
