Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Tankar om » Unionen>.
värdt, att sådant sker ju förr dess heldre
och med undvikande i möjligaste måtto
af de missförhållanden, till hvilka orätt-
visor och misstag alltid leda.
För ett rättvist bedömande af förhål-
landena mellan Sverige och Norge, erfor-
dras i främsta rummet att taga till ut-
gångspunkt, icke Kielerfreden, utan det
sedermera mellan Sverige och Norge af-
slutade unionsaftalet. Enligt Kielerfreden
skulle Danmark »afstå» Norge till Sve-
rige; men i denna del blef nämnda fred
aldrig genomförd, utan förhållandet mel-
lan Sverige och Norge ordnades genom
den efterföljande konventionen i Moss
och den derefter ömsesidigt antagna s.k.
riksakten, hvari uttryckligen stadgas, att
Sverige och Norge med hvarandra före-
nas såsom själfständiga riken, under en /
konung, men med särskilda regeringsla-
gar och inbördes likställighet. Vid dessa
förhållanden måste det för alla andra än
»norskätare» vara tydligt, att antydnin-
garne från svensk sida, derom att
Norge bör anses såsom en eröfrad pro-
vins, äro lika obefogade, som de vidlyf-
tiga utredningarna, huruvida Sverige 1814
kunnat eröfra Norge, äro ofruktbara för
annat ändamål, än att sätta ovänskap
mellan folken. Ty, såsom sagdt är, fak-
tiskt blef Norge icke af Sverige eröfradt
1814. TI stället kom föreningen till stånd,
grundad på full själfständighet för båda
rikena.
Om med Kielerfreden åsyftats, att Sve-
rige skulle få Norge såsom en ny pro-
vins till »ersättning» för förlusten af Fin-
land, så har denna afsigt ej gått i full-
bordan. Efter Kielerfreden kom unions-
aftalet, och dermed måste alla funderin-
gar på Norge såsom lydland under Sve-
rige vara afklippta. Hvad angår förlu-
sten af Finland, torde för öfrigt, så vidt
man kan tala om »ersättning» för hjer-
tesår, hvilka aldrig kunna fullt läkas,
Sverige genom unionen med Norge hafva
vunnit sådan i vida större mån, än som
skulle erhållits i Norge såsom svensk pro:
vins. Norska folket är lika känsligt för
förtryck som det svenska. HEidsvoldskon-
stitutionen visar, att det gamla minnet |
af Norge såsom själfständigt rike icke hos
folket utplånats; och det kan tagas för
gifvet, att Norge, såsom svensk provins, al-
drig låtit sig nöja innan det svenska oket
| blifvit afkastadt. Sverige skulle då i Norge
| erhållit, i stället för en trofast vän och
| god granne, en missnöjd och opålitlig
| provins, hvars bibehållande medfört stän-
| dig oro och stora uppoffringar och som,
| när den slutligen kämpat sig till sjelf
| ständighet, blifvit en fiende. »Ersättnin-
| gen» hade på detta sätt förvandlats till
| ytterligare förlust, för att icke tala om
I den motbjudande rol, »frihetens stamort»
| måst spela såsom frihetens förtryckare.
| Sannerligen, bör man icke i Sverige upp-
| riktigt tacka försynen, som ledde Sverige
| och Norge -till broderlig förening, i stäl-
| let för till brödrahat och blodsutgjutelse,
till fredlig täflan i utveckling och civili-
| sation, i stället för till våld, orättvisa och
| ömsesidig svaghet!
Hvarifrån komma då dessa ständiga
| och ilskna utfall i Sverige mot Norge och
I allt hvad norskt heter? Svaret är lätt
| funnet. Man kan på vissa hålli Sverige
icke förlika sig med den demokratiska
| principen i Norges grundlag och hela stats-
| författning. Den tendens till sjelfstyrelse,
| som ligger till grund för suspensivt veto,
| som ledt till afskaffande af adel m. m.,
I och som framkallat strid mot och seger
| öfver sjelfva byråkratien samt arbetar på
| införande af parlamentarism i förhållan-
| det mellan storting och regering, är en
| styggelse för visst folk i vårt gamla Sve-
| rige, som ännu drages med -både absolut
Ba adel och byråkrati; en styggelse,
I som icke allena afskys, utan äfven, med
| afseende på möjligheten af smitta, fruk-
| tas. Aristokrati, byråkrati, »intelligens» etc.
vill icke släppa sin gamla traditionella
ställning såsom herskare öfver flertalet,
| utan strider pro aris et focis," mot den
nya tiden, som, å sin sida, ej tål privi-
| legier- af något slag, utan kräfver lika
| menskliga rättigheter för alla, utan afse-
| ende på klasser eller stånd; som ej vill
| böja sig för andra meningar, än sådana
som stödja sig på klara skäl i förening
I med oegennyttiga afsigter; som vill på
| förnuftsenligt sätt besvara den enkla frå-
| gan, om regering är till för folkets, eller
| folket för regeringens skull. |
| Vid sina försök att genomföra princi-
I perna i sin grundlag strider således Norge
| i sjelfva verket för civilisation och fram-
I
|
+ för bärd och hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
