Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Minna Canth.
blifvit uppförda och spelas alltjemt icke allenast
på Helsingfors” finska teater, utan äfven på min-
dre scener i landsorterna — hafva läst dem.
Utan att törete någonting märkligt uti
karaktersteckningen i allmänhet och oaktadt
en lätt upptäckt svaghet i motiveringen eger
dock redan Minna Canths första drama, folk-
skådespelet Murtovarkaus (Inbrottsstölden),
framstående förtjenster, som göra, att man kan
se det fem akter omfattande stycket om och
om igen och ändå ej blifva led på det.
och talesätten, håller intresset vaket, och der:
till kommer den originella kompositionen med
sin fängslande sceniska anläggning, som sy-
nes vara ett af de mest utmärkande dragen i denpa
författarinnas dramatiska konst; desto mer för-
vånansvärdt, som fru Canth knappast hade sett
en större scen, då hon skref sitt första styc-
ke. »Murtovarkaus» inför åskådaren bland
allmogen i Savolaks, visaude densammas lif
från olika sidor; ungdomens glada sommar-
danser på fältet, de välmående gårdshusbön:-
dernas affärsmässiga underhandlingar om gif-
termål mellan deras söner och döttrar och
det sorgens och bekymrens hem, der bränvi-
net anstält sin förödelse, Deremellan få vi
äfven följa den mäktige trollkarlen Penttula
på hans hemliga ströftåg i skogen, ända in
uti hans med dödskallar och menniskoben in-
redda hemska laboratorium,
de hemliga trådarne af hela nejdens väl och
ve i sin mäktiga band, och der han har
mottagning för besökande, hvilka han genom
sina besvärjelser och trollformler meddelar bot
och siareråd. Denne fruktade profet har dock
en svår fiende uti den allestädes närvarande,
humoristiske byvagabonden Hoppulainen med
sin fiol under armen, sin påse med träskedar
och slefvar på ryggen och sin lyckligtvis
ofta tomma bränvinsflaska med balsen ut-
stickande från byxfickan. Han är en sådan der
personage, som man någon sällsynt gång träffar
på i böcker och som stannar kvar i minnet
och hjertat för långa tider. Denna sjelfstän-
digt och konsekvent tecknade karakter torde
det ock vara, som i främsta rummet
gifvit Minna Canths första stycke dess stör-
sta värde. Denne lättsinnige, småmysande
slarf kan aldrig låta bli att spela puts midt
i ansigtet på folk och draga streck i beräk-
ningarne för kloka menniskor. TIsynnerhet
är den store trollkarlen utsatt för hans skämt
och afslöjanden, men i grund och botten har
Re- |
dan den lätta, lediga dialogen, saftig och kraft- |
full tillika genom de välvalda ordspråken |
der han håller !
| han ett godt hjerta, som aldrig vill någon
I hederlig menniska ondt eller orätt. Också är
| det Hoppulainen, som under styckets utveck-
| liog bringar reda och ljus i händelserna, så
"att den oskyldigt fängslade hjeltinnan frigif-
ves och hennes familj rentvås från den skymf,
afunden och elaka menniskors anslag föror-
sakat densamma. Då den unga flickan se-
dan vid slutet får sin älskade, den menlöse
Näla (Nils), som ingenting utröttat, tycker åskå-
daren nästan, att Hoppulainen vore henne
bättre värd. Denne Hoppulainen är alltige-
nom orubbligt sig sjelf, fri från allt kovstru-
eradt, påsmetadt. Författarinnan har genom
teckningen af denna karakter visat sig ega
både sinne och syn för verkligheten och ap-
språkslöshet nog att uti teckningen troget
| hålla sig till denna — något som hitintills rönt
| föga erkännande, ehuru det är det enda, som
anstår en författare af vår tid,
Efter »Murtovarkaus» började man vänta
någonting nytt af författarinnan och undrade,
hvad som skulle komma. Inte för att man
"af heones första arbete hade anledning att
| befara någonting som helst störande för det
’ allmänna lugnet eller det samhälleliga sam-
’ vetet; nej, tvärtom, »Murtovarkaus» var ju nå-
gonting riktigt estetiskt, uteslutande ren konst,
menade man. Men icke desto mindre var
det, som om någonting legat iluften och hvi-
skat om, att det i alla fall icke stod rätt till
med författarinnan, och då kort derefter i
| dagbladen lästes en uppmaning till landets.
bildade allmänhet att genom inrättandet af.
ett kvinnolyceum bereda flickor väg till stu.
dier och universitetet, fick man bekräftelse på
sina misstankar, ty uppmaningen var under-
tecknad från fru Canths vistelseort, Kuopio.
Hon var således besmittad af den nya tidens
idéer, det var klart, och följaktligen förlorad
för den sköna konsten. Man bade inte an-
| nat att vänta, än att hon hädanefter skulle
| inlägga »tendensc i sina skrifter. Men ännu
en gång slapp man ifrån den förstörelsebrin-
| gande tendensen. Finska teatern annonsera-
de nämligen åter ett nytt stycke af Minna Canth;
förståsigpåarne gingo oroliga upp för att se
det, men kommo lugnade tillbaka, ty allt var
ännu som sig borde och verlden kunde gå
sin gång i godan ro, medan pjesen spelades!
för fulla hus, Emellertid varade det icke
icke länge, förrän ryktet berättade, att ett nytt
drama vore i görningen; och under det m
förvånade sig öfver, att» menniskan», med af-
I färsverksamhet, sju barn att uppfos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
