Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu är hon fri, den menskligt starka lagen
Fri. Har slutat straffa, men dock henne blott.
NT vars svek | /
pen är den bleka kvinnan der vid vägen, 3 RER pr SoA Ä Sa eRragen
A= Som hvilar uppå renen, när som I AT TSERHS Are NCR oR15
|
14 Fri (poem). — Epigram.
Just uti vagnens varma njutning ägen
Er fröjd, då ystra hästar dra förbi? Fri! Huru härligt klingar ej det ordet
För många; men för henne hån det är.
Jo, nödens, brottets usla barn, den arma, Ja, FN RR 05 AN yorser
Hon är; men dock en men’ska liksom I. Pj hem lion "eger, fjärran eMer när.
O, du som äger hem, o dig förbarma, | Uarda.
Att hon ej mer må vara fogelfri! |
I tanken låter hon nu flydda dagar
Få dyka upp igen i kvällstund sen.
Det värsta minnet ännu blodet jagar
Till hjertat, krossadt re’n för längese’n.
Epigram.
Hvad rysligt minne just den sommmarkvällen,
Då alt var ljus, var glöd, var harmoni, | I.
Att i den mörka, tysta, kvafva cellen F&F ; FRA RN All: Kid
För år — ja, kanske lifstid, instängd bli! | HH varför gror missnöjet a 1, SELISKeSNA g
| bördiga jordmån?
En annan tafla ock för tanken hägrar, med sin lott?
Så skiljd från mörkret, liksom dag från natt,
|
|
Hvarför är mången som gift icke rätt nöjd
2 att. kärleken ej var den evigt strå-
I
På bleka dragen minnets glans sig lägrar, | lande stjernan,
(05 (HOK är FRIrAGT 94 SVAR IOC anat. | Endast en snabb meteor, flammade till och
; — försvann.
Det kärleks hägkomst är, som lifvar dragen, |
O, huru kort den var, men huru skön! | TE
Hon än kan känna utaf hjertat slagen | . A
När som han hviskade ER Väsk lega | Lögn, att slafvar ej mer i fäderneslandet vi
I hafval
RI NEN t . | Ser du ej sprätten, som fräckt kråmar sin
en se’n, när böner icke hördes ljuda | lea figur?
Till henne mer, kom mörkrets dolda makt | Eller den pyntade dam, som tillgjordt på ga-
Att henne lindring uti kvalen bjuda, torna trippar, |
När verlden, endast hade” dor — förakt. "Proende vackert, hvad blott vittnar om brist
| på förstånd? |
En trogen maka, vaksam mör, den arma Säg, är ej sprätten en slaf och damen en
Sig lofvat att för vän och barn förbli! | verklig slafvinna?
Men när ej någon ville sig förbarma, | Böja ’ej begge till skam nacken för nyaste
Då bristen blef för stor — var det förbi. mod?
| V—m
Det späda barnet ville hon mot nöden |
För alltid skydda, sinnet blef för tungt; I
Och derför gaf hon det åt säkra döden |
I hafvets vågor, se’n blef hjertat lugnt.
Men då i kvalda nätters tal så långa
Den svaga, arma till besinning kom,
Hur har ej hon liksom de många, många ’|
Af likar velat gjort det gjorda om! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
