- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
19:19

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

19

Ack, om ändå borgmästaren i Colmar kunde |
inverka på borgmästaren i Göteborg — man hål- |
ler naturligtvis till det man har närmast — så
att han gick och gjorde sammaledes! Men —
det får man all, gudnås så visst, vänta på.

+ &x

En af parisiska sedlighetspolisens nyaste
bedrifter. I le »>Droit des Femmes» berättas:
>»Den 4 aug. kl. 5 e. m,, gick en aktningsvärd
köpman, hr Réveillon, ut med sin hustru. När
de kommit till gatan St. Denis, icke långt från |
deras bostad, kastade sig plötsligt en person öf-
ver fru Réveillon, ryckte henne loss från hennes
mans arm och utropade: »Jag har länge haft
ögonen på dig, följ med mig!> Den häpne hr
Revéillon försökto befria sin hustru, men på ett
tecken af den främmande greps han af två po-
liser, hvilka hindrade honom att röra sig.

Och så — i väg till vaktkontoret!

Man kan lätt föreställa sivy de hederliga men-
niskornas förvirring, som måtte, midt på ljusa
dagen, passera trakten, der de bodde, — mannen |
borteläpad af ordningspoliser, hustrun af två sed- |
lighetsagenter, och efter dem en ständigt växande
folkhop.

>Under denna vandring», sade hr Réveillon,
steg blodet mig å hufvudet, jag hörde intet, såg |

blott min hustru fängslad och grott förolämpad, |
som vore hon den nuslaste bland glädjeflickor,
medan jag sjelf behandlades som om jag hade
till yrke att lefva af prostitutionen.

Och så — slutligen — kom man fram till
vaktkontoret på Berger gatan.

När de stego öfver tröskeln der, utropade en |
poliskonstapel, som kände igen dem: >Det är ju |
herr och fru Réveillon! Hvad är det fråga om>?

Man förklarade sig.

Då sade sedlighetsagenterna:
git oss; det händer hvar dag>.

Och dermed lösgaf man hr och fru Réveillon.

Sedlighetsagenterna hade verkligen misstagit
sig, och som deras sjelfbekännelse lydde, händer
dylikt hvar dag.

Alla dagar således släpa sedlighetsagenterna
ärbara kvinnor, familjemödrar, till prefekturen>,

Berältaren fortsätter »Hur hade det gått, om
inte ordningspolisen igenkänt hr och fru Réveil-
lon? Den stackars kvinnan hade satts i vakt-
kontorets arrest och sedan förts till besigtnings-
byrån. Ar det inte oerhördt?

Men hon slapp ändå undan med blotta för-
skräckelsen, Låt vara det. Men vill det ingen- |
ting säga, att ha anhållits på öppen gata, för- |
närmats och besudlats genom beröringen af den
skamligaste af alla polisförordningar? Är det
ingenting, att hon varit tvungen att gå mellan
agenterna genom det kvarter, der hon bor, åt-
följd och uthvisslad af den förbigående hopen?

Och de personer, hvilka ha begått dådet, sko-
la icke engång tilltalats härför.

Detta måste taga slut, det har räckt länge
nog. Vi äro af samma mening som tidningen la
Lanterne: Man måste engång för alla klappa till
alla dehär agenterna, hvilka und erförevändning
att värna om sedligheten icke tyckas ha annan
afsigt än att anhålla hederliga kvinnor, efter-

>» Vi ha missta-

sökta varor i de hus, hvilka de rekrytera och
hvars mäklare de äro, medan man ser dem lugnt

prata med kvinnor, som göra skandal på öppen
gata».

Dylika tilltag gifva den engelska federationen
fullt berättigande att påyrka upphäfvandet af
den legaliserade prostitutionen, och att, som ny-
ligen skett, kungöra sina åsigter.

x +

Ett föredrag om kvinnosaken. På föran-
staltande af en af Köpenhamns socialdemokrati-
ska diskussionsföreningar, höll nyligen en inom
arbetareverlden välbekant kvinna ett intressant
och sympatiskt föredrag om kvinnan och politiken.
Bland annat hon framhöll såsom sin mening var,
att hon ansåg kvinnofrågan vara en rent ekono-
misk fråga, och derföre borde kvinnorna ansluta
sig till det enda parti, som kunde vara dem till
nytta, nämligen det Bocialdemokratiska arbe-
tarepartiet. Kvinnofrågan och arbetarefrågan
vore oåtskiljaktigt förenade med hvarandra.
Framstående kvinnor hade för längesedan börjat

| verka på kvinnofrågans område, men denna verk-

samhet hade till en god del varit rent teoretisk;
någon positiv lösning af frågan vore ännu icke
påpekad.

Föredraget slutade med: >»Måtte alla demo:

| kratiens kvinnor, fattiga och rika, sammansluta

sig för vår stora sak! Måtte mången ung flicka

| ge denna sak sin förs a, friska kärlek, och måtte

mången äldre ogift kvinna känna, att bennes

| hjerta ännu kan slå för det, som är ädelt ! Måtte

mångan hustru och moder ställa sig vid man-
nens sida i kampen för det enda sanna och rätta,

| för socialismen >

Föredraget vann starkt bifall.

Flera kvinnor begärde sedan ordet och utta-
lade sig om kvinnans ställning i det nuvarande
samfundet, om kupitalismen och socialismen.

Föreningens ordförande tackade å de försam-
lades vägnar föreläserskan och lade alla social-
demokratiska män på hjertat, att de först och
främst borde ge kvinnans skenbara ringa ger-
ning sin aktning. Mannen och kvinnan borde
betrakta hvarandra som likstälda och gemensamt
och endrägtigt verka för en ny och bättre tid.

x Rr

+

Död och försvarslös. Fritänkaren, danske
professorn Steen begrofs här förliden. Först bars
han in i »Vor Frue Kirke», der han aldrig i
lifstiden velat sätta sina ben, åtföljd af medlem-
mar af presterskapet, hvars tro han förnekat.

Sedan kommo alla teologerna från universite.
tet, der han en gång i tiden på reformativnsfest
talat för, att teologien måtte aflägnas från de
vetenskapliga läroverken. En pastor höll tal öf-
ver den döde, emedan han känt honom, fast han
inte kände till hans tro. >»Den har jag inte
reda på», sade han, »ty han bevarade sin tro
inom sig>.

När pastorn, sem hade känt professorn, slutat,
tog en annan pastor vid och höll ett hjertligt
föredrag om försyvarsväsendet och Köpenhamns
befästning. Tiden är af låg härkomst, sade han,
men man skulle ändå inte säga, att det icke
kunde bli något af med fästningen. Ulfvalåt och
uggleskri hörde han nog — men han vände sig
med afsky bort från dem, som icke ville vara
med om landets försvar. Han bad till Gud för det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free