Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Om djurskyddet, sedt från vegetarisk ståndpunkt, och om wvivisektionen.
Vi ha i en föregående artikel uppdra- |
git konturerna till en vegetarisk verldsåskåd-
ning och deri betecknat denna företeelse som
en tidens mäktiga strömning; och den är i
sjelfva verket en sådan, den är modern.
Ty vegetarismen, om något, gör emansi-
pationens och samhörighetens prinsiper gäl-
lande, den, om något, ser till botten i förhål-
landena och spårar det innerliga samband,
som fins mellan menniska och menniska,
mellan menniskan och naturen. Och under |
det alla andra enligt vegetarismens åsigt la-
borera på ytan, tror den sig ega hemlighe-
ten af att med ett slag kunna rödja mark |
för ett lyckligare tingens tillstånd. Och den
sticker ej under stol med denna hemlighet,
som lyder så enkelt: »bryt så litet som möj-
ligt mot naturens
dem!» Och drifven af konsekvensen i sinu
dogmer, reser sig vegetariern äfven mot dju-
rens förtryck och plågande, mot deras ovär-
diga gödande och nedslagtande, mot seklets
skamfläck, vivisektionen.
Den afvisar genasti början hvarje borne-
rad misstanke om »sentimentalt svärmeri,» i
stället uppvisande de olyckliga följder, dessa
brott mot naturen hafva med sig, menliga
för hela vår utveckling, för vår kropp och |
och vår själ.
Djurskyddsfrågan är eit af samtidens |
märkligaste tecken, den må nu uppträda i
yttersta konsekvenser, såsom endast möjligt
är inom vegetarismens läger, eller embryo:
tiskt, ofullgånget, inkonsekvent, såsom i all-
mänhet fallet är,
Den är märklig, ty den går framåt med
jättesteg; och den presenterar sig redani alla
möjliga skiftningar. Man märker, att den är
ett tidens skötebarn. Och vegetariern anser
dess mer eller mindre framskridna hållning |
vara det adekvata uttrycket för en nations
större eller mindre humanitet ock sanna bild-
ning.
bvad Lessing en gång sade om individen:
»den medlidsamma menniskan är den bästa
menniskan, bäst fallen för dygd och ädelmod;
den, som gör oss medlidsamme, gör oss bättre
och dygdigare». Och Schoponhaner: »Medli-
dande med djuren hänger så nära tillsamman
med karaktärens godhet, att man tryggt kan
påstå, att den som är hård mot djuren, ej
är en god menniska».
Endast en sorglig tanklöshet, som tyvärr
är allt för allmän, kan med likgiltighet för-
bigå den stora frågan om vårt förhållande
lagar; böj dig under |
I detta fall tillämpande på nationen;
till djuren. - Men denna likgiltighet är ej
mindre fördömlig, derför att den har sin ro
i tanklösheten. Det är helt visst oförlåtli
att styra och ställa med lefvande väsen, hvil-
ka endast graduelt äro skilda från oss, såsom
’ vore de ting, rätt och slätt liflösa, oorgani-
| ska ting; att tanklöst dag efter dag beröfva
tusental af dem deras lif, liksom vore de till
| endast för vår skull och för våra nycker.
Och dock känna de alla den onämbara fröjd,
| som ligger i tillvaron, i blodets friska puls-
| slag, liksom vi, och kväljande smärta öfver en
II dem beredd för tidig död, liksom vi.
Hvad som fordom sades vara nödvändigt,
lär det ej längre; det är vår pligt att rena
| våra begrepp i detta atseende och sedan
handla derefter.
Vi nämde djurskyddet, såsom det i all-
| mänhet uppträder, embryotiskt, inkonsekvent.
| Det är inkonsekvent, ty det omfattar endast
| vissa djur, medan andra försummas, ja, för-
| följas; det är t. o. m, så inkonsekvent, att
| det ömmar sig om djur, för att sedan ha
| dessa för sitt nöje oeh sin lystna gom.
| Eller hvad skall man tänka om det djur-
| skydd, som uppträder under form af jagt-
| stadga och jagtförbud? Vi tvifla ej på, att
en jagtens vän kan blossa upp öfver skytte
Ii förbjuden tid; att deune Nimrod harmas
öfver jagt på rapphöns, innan ungarne äro
| färdiga etc.; men hur löjlig är ej hans vrede!
Dessa djur, hvilka tyckas ligga honom så om
hjertat, skall han sjelf, när tid är, förfölja,
skadeskjuta eller döda. Är det logik deril?
Eller hvad logik finnes väl i det förhållande.
af ömhet, som den sportälskande lorden slö-
| sar på sitt ädla fullblod, och den raffinerade
grymhet, som han utvecklar, då han, drifven
af en låg passion, ryckes med i bhetsjagtens
simpla, förnedrande nöjen. Låt vara, att
| han ej reflekterar så mycket derötver, vi vid-
hålla hvad vi sagt, tanklöshet är här oförlåt-
lig.
Och det torde kanske vara lämpligt att
här inlägga en gensaga mot all den sport,
som lyser med blodiga troféer.
Betecknande är, att de feste sportsmän
tillhöra samhällets s. k. öfre lager med för-
derfvade seder, svag intelligens och stym-
pade känslor.
Sporten är ofta det enda, som förmår
rycka dessa menniskor ur deras slöa apati;
och den blodiga sporten är särskildt egnad
| att irritera deras nerver och i deras förstör-
| da magar väcka känslor, hvilka likna hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
