Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Elisabeth Jerichau- Baumann.
ledamot af Rafael-Bramanteakademien i Ita-
lien och konstakademien i Stockholm, inne-
hade Thorvaldsens medalj och var medlem
af kongl. konstakademien i Köpenhamn, var
det blött med yttersta svårighet hon lycka-
des blifva företrädd af en duk på danska
nationalgalleriet; och detta hade hon endast
sin egen företagsamhet och energi att tacka
för. Hon skref nämligen 1866 ett bref till
d. v. kultusministern, Rosenorn-Teilmann,
deri hon påpekar de utmärkelser, som kom-
mit henne till del, förundrar sig öfver, att
hon ej är representerad på kgl. danska taf-
velgalleriet, änskönt hon länge verkat i Kö-
penhamn, samt föreslår, att denna brist af-
hjelpes genom att galleriets” styrelse inköper
en tafla af henne; och så erbjuder hon för
ett pris af 2,500 daler ett af sina större ar-
beten — föreställande en sårad dansk krigare,
för hvilken hans fästmö läser en psalm, —
hvilket äfven blef af galleriet inköpt.
Af det ofvanstående synes; först och
främst att fru Jerichau var ofantligt produk-
tiv, vidare att hon som målarinna åtnjöt
större erkännande af utlandet än i Danmark,
samt slutligen att hon förstod öfvervinna det
inhemska motståndet och förbiseendet af
hennes konst samt framtvinga uppmärksam-
-het åt densamma.
Det - fins, som bekant, en antik fram-
ställning af alstringskraften, en qvinna med
mänga bröst. Vid denna liknar fru Jerichau
sig sjelf. Hon måste ständigt frambringa
nägot, och hade troligen, som Bogh anmär-
"ker, haft förnimmelse af, att de menskliga
krafterna äro liksom träden: ju mer man till
en viss grad plockar blommorna af dem, dess
flere kommer det fram. Oftast hade hon
många arbeten samtidigt under hand. Alltid
var hennes fantasi sysselsatt med idéer och
konstnärliga planer, och midt i natten kunde
hon stå upp och efter en plötslig ingifvelse
fullända, hvad hon ej mäktat utföra under
dagen. Så t. ex. målade hon oklädd och
vid mäånljus ögonen på sin »Hafsfru» och
lade” då in i dem det »shafsaktiga» uttryck,
för hvilket de äro så berömda,-och som gaf
H. C: Andersen anledning till konstnärinnan
skrifva följande strofer:
Du raader over Farvernes Pragt,
Du Sjel har i Havfruens Ojne lagt:
Et blik fra Dig selv fra Aandens Magt!
Min Tak her i fattige Ord er sagt.
Och - hvilken energi förfogade hon ej
öfver! »Krafterna», säger hon, 1877, »växa
ännu alltjemt, det synes tydligt på mitt ar-
bete; men hela mitt lif är potentieradt: en
mans: verksamhet, medan ett varmt qvinno-
hjerta slår i mitt bröst» Många af sina
taflor målade hon otroligt hastigt; ett skiz-
zeradt porträtt behöfde hon blott använda
en förmiddag till och på två, tre dagar kunde
hon frambringa ett mindre kompositions-
stycke. Hon arbetade i regeln 16 timmar
om dygnet, vid staffliet eller ’skrifbordet;
Detta rastlösa arbetande står i full öfverens-
stiämmelse med hennes natur, men, som re-
dan antydts, mäste hon mången gång an-
stränga sig mer än krafterna egentligen tälde
för att åstadkomma medel dels till bestri-
dande af sina dryga resekostnader, dels till
den talrika familjens underhåll.
Liksom i sitt Hf så äfven i sin konst
var fru Jerichau stadd under oafbruten ut-
veckling. - Hon teg mycket lätt intryck af
andras arbeten och tillegnade sig det bästa
af deras egenskaper. Endast vid beröringen
af dansk konst kände homn snarare tillbaka-
gång än utveckling. Den 14 juni 1885 skrif-
ver hon från London: »Jag väntar ingenting
hemifrån och bryr mig ej heller derom; jag
vill arbeta flitigt, ödmjukt, oafhängig af danskt
omdöme och fri, och jag får måhända någon
gång i framtiden tillfälle att tacka den dan-
ska småaktigheten, som motarbetat mig, hvari-
genom jag kommit att sträfva efter det bä-
sta och utveckla mina krafter». Lagväsendet
i konster var hon på det ifrigaste emot.
»Det kan inte undvikas, att läger med olika
trosbekännelser uppstå;» säger hon, »men
låt dem ej blifva partier, klickar, ty då blir
man bitter och småsinnad, man blir person-
lig och skadar den goda saken, det ädla,
sanningen. Låt oss icke tiga stilla med det
vi inte tycka om hos andra, men säga det
öppet och ej hviska det i vrårna med för-
tigande af namn; ty eljes få vi det franska,
smygande. On dit, denna hemliga smitta,
som dödar, utan att man känner orsaken».
Och på ett annat ställe: - »Här (i Danmark)
stinker det af klickmenniskor; hvad de än-
dock äro, vämjeliga!» !
Men lade fru. Jerichau ej någon täck- :
mantel öfver sitt förakt gent emot förföljel-
sen och sin afsky för intrigerna och klick-
systemet i Köpenhamn, så lyckades hon hel-
ler aldrig vinna den danska pressen på sin
sida, och den inhemska kritiken var ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
