Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
129
En Nutidsbiografi.
Benjamin Thomén i Tawaststjernas
»Barndomsvänner»:
IN aiviteten är förbi och reflexionen har
1 ON efterträdt den. Man uppfattar icke
lifvet. såsom en solbelyst sommar-
färd; man intränger i dess skuggsidor, lurar
efter dess grymheter. Misstroget jemför
man, hvad det gaf och hvad det lofvade,
och man finner sig nästan alltid besviken i
sina förhoppningar.
Nu för tiden känner man detta hån
mer än förr. Ungdomen är känsligare för
de svårigheter, som möta, och den eger icke
den kraft, som reser upp och hjelper oss
framåt. Skepticismen är modern, men skep-
ticismen är blott en täckmantel. Under dess
veck dölja sig många krossade illusioner,
och att den uppträder så tidigt, som hos
ungdomen i vårbrytningen, utgör endast ett
tecken på denna ungdoms ömtålighet.
Också har litteraturen aldrig varit så
rik på skeppsbrutne. Här i Norden fram-
ställer den en rad af sådane hjeltar, och
ser man litet nogare på den ny-danska ro-
mandikten, finner man desse skeppsbrutne
såsom diktarnes älsklingstyper. Antingen
gå de till botten, eller ock resignera de,
och ofta är resignationen af en så tröstlös
natur, att den icke har mycken olikhet med
en fullständig tillintetgörelse.
Alla af någon betydenhet hafva skattat
åt denna åskådning. Der kommer Niels
Lyhne med sin romantiska dädlöshet, der
Thomas Fris och der William Hog. Der
se vi Topsoe med sina Flemingar och Ha-
stingar, och der dessa figurer, som Elster
och Gjellerup skapat. Och alla äro i viss
grad äfven beslägtade med Rudin, Turgen-
jeffs Rudin, hvilken uppeldas af ögonblicket.
Alla hatva de svårt att finna sin plats i
denna tillvaro, och alla formas de om efter
en bjertslitande brytningstid.
+ x
Lå
Ledet har nu öppnat sig för en ny
man i truppen. Denna gång är det Finland,
som rekryterat den med ett nummer. Ta-
waststjerna återger blott på nytt samma
historia, och hans Benjamin ’Thomén är
ganska lik sina föregångare. Olikheten be-
tingas af hans nations karaktärsdrag, och
säkerligen är det dem, hvilka till slut rädda
honom. Ty Benjamin är finne, och finnen
är en seg natur. Danskarne äro mjukare,
känsligare och böjligare, derför äfven lättare
att tillintetgöra i lifskampen. Finnen är
deremot styfsint, karg och hård till ytan,
härdad och stark till kroppen och med en
rik fond af motståndskraft. Benjamin är
begåfvad med denna styrka och denna mot-
ståndskraft, och äfven om den visar sig
mera obetydligt i början, segrar den dock
till sist och blir den skeppsbrutnes AA
planka,
Troligen är det upplefvadt, rad skal-
den först skildrat. Jag menar den lille
Bens första uppväxtår och skoltid. Jemför
man det kapitel, der diktaren presenterar
honom, Ben ute på landet, bland naturen
och gårdsfolket, Bens friska lif, der man
ser honom på egendomen, — jemför man
det med afdelningen »Från Pojkåren> i
»Nya Vers», — tror jag, att lille Ben blir
ett aftryck af lille Karl der, att Karl A.
Tawaststjerna stått. modell för unge Benja-
min. Läs t. ex. beskrifningen på en sommar-
morgon och andjagten, läs dessa naturmål-
ningar, sanna och dock poetiska, och säg,
om icke det hela är både kändt, sedt och
upplefvadt. Skildringen är rätt tragisk, men
tillika mycket frisk, "och den bär icke ett
spår af affektation eller onatur.
En stor del af berättelsen är historien
om en upptostran. Vigten och betydelsen,
som den eger för individen, har äfven blifvit
klar för den moderne romandiktaren. Deraf
denna omständighet med hjeltarnes upp-
fostran, teckningen af de anlag, som de ärft
eller erhållit, utredningen af intrycken, som
de mottagit under uppväxtåren, framvisandet
af alla dessa faktorers slutliga inverkan. Så
hafva deras författare gjort med Niels Lyhne
och Thomas Fris, William Hog, Abraham
Lovdahl, Lifstidsfången och andra. Så har
ock ’Tawaststjerna till en del gjort med Ben-
jamin.
Först är det hans utbyte af landtlifvet
mot skolan, af naturen mot småstaden och
af friheten mot bundenheten. Här strykes
hans frimodighet småningom alldeles bort,
och han blir tystlåten och osäker, skrymtande
och osjelfständig. Visserligen lär han lexor-
na, men. blott såsom ett tvång, och han tar
godt igen skadan under små orgier med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
