Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
159
heim i fråga om magnetisk suggestion och
sjukdomars botande på psykisk väg. Ty så-
som någon granskning häraf kan man väl
icke anse, att han anförde några enstaka
exempel på fall, der sådana företeelser berott
på illusion eller bedrägeri.
I hans mot dr v. Bergens andra före-
läsningsserie riktade föredrag: »framtidsreli-
gion eller taskspeleri?» skulle man likaså
förgäfves ha sökt någon granskning af de af
Crookes, Zöllner, Du Prel m. fl. forskare kon-
staterade fakta, hvilka v. Bergen lagt till
grund för sin framställning. Han berättade
blott några fall, der medier afslöjats, huf-
vudsakligen vid sådana prestationer, som äro
af en för den psykiska forskningen mera un-
derordnad betydelse, och i hvilka frånvaron
af bedrägeri är svårast att kontrollera —
mediets lösgörande af sig sjelf ur band med
förseglade knutar och dylikt. På sådana pre-
misser bygde han en så långt gående slut-
sats som att till förklaring af de spiritisti-
ska företeelserna den s. k. taskspelerihypo-
tesen. är så pass hållbar, att »vi ej för när-
varande behöfva någon annan.» Men huru
tager den hypotesen sig ut inför sådana fakta
som det af Du Prel vid en séance med me-
diet Eglinton konstaterade, att en fråga knap-
past hunnit göras förr än svaret började skrif-
vas med en sådan hastighet, att på några få
sekunder 22 rader voro färdiga? På någon
undersökning af fakta af detta slag inlät sig
dr Wicksell icke.
"I båda de ifrågavarande föreläsningarna
behandlade han dr v. Bergens framställning
såsom ett försök att göra gällande tron på
det öfvernaturliga, det mirakulösa, då likväl
dennes samtliga föreläsningar gingo ut på att
inordna äfven de mystiska företeelserna i det
lagbundna verldssammanhanget. Han bekla-
gade, att dr v. Bergen icke blifvit trogen
sina föregåenden, att han nu med egna hän-
der förstörde sitt föregående arbete i upplys-
ningens tjenst.
Huru kan man efter en så otillräcklig
pröfning i fråga om hvad som är faktiskt
förneka en hel klass af företeelser af den be-
tydelse, att om blott en enda af dem befin-
nes vara verklig, detta måste till en nästan
oberäknelig grad vidga vår verldsåskådning?
Och huru kan man begå ett sådant misstag
som att behandla dem, hvilka söka visa dessa
företeelsers naturenliga och lagbundna karak-
ter, såsom försvarare af mirakeltro och vid-
skepelse?
mn 1 re Å
Skälet härför ligger i en på förhand
antagen teori, enligt hvilken företeelserna i
fråga äro omöjliga — den teorien nämligen,
att det icke gifves någon annan verklighet
än materien och dess bestämningar. ’ Men
materien såsom substans är ingenting i vår
erfarenhet gifvet; och att andra verldsförkla-
ringar äro — för att icke här säga någon-
ting mera — möjliga utan kollision vare sig
med tankelagarne eller med någon erfaren-
hetskunskap, tjenar det till ingenting att för-
söka bestrida. Den materialistiska teorien
kan man i intet fall få att vara någonting
mera än en hypotes. Nu möta företeelser,
som på intet sätt kunna förenas med den-
samma — t. ex. clairvoyance, suggestion,
botande på psykisk väg, tankeöfverföring,
visionärt skädande af personer och händelser
på afstånd, mediumskrift, materialisationer.
Skall. man derför förneka dessa företeelser?
Nej, rimligtvis borde man noga undersöka
dem. Och om de befinnas vara verkliga fakta
— ja, då måste man väl, tyckes det, låta
den materialistiska hypotesen fara och antaga
någon annan, under hvilken äfven dessa fakta
kunna inordnas! Gör man då detta? Åh nej,
man antingen tillbakavisar hvarje uppfordran
att undersöka ifrågavarande fakta, eller också
undersöker man dem på det sättet, att man
tager ur högen några fall, der bedrägeri eller
illusion egt rum, och derefter bedömer alla.
I betraktande af ett sådant tillvägagående
kan med allt skäl sägas om materialisterna,
hvad dr Wicksell sade om spiritisterna: »för
dem är tydligen det angelägnaste att få be-
hålla sin tro.»
Men här tränger sig åter på oss ett
»hvarför?» Huru försvara denna månhet om
att få behålla tron på materialismens dogmer?
Denna tro tyckes ju icke vara så synnerligen
hugnesam. Den tillintetgör ju obevekligt
menniskans högsta förhoppningar. Men sa-
ken är den, att det just är det eviga i men-
niskan, man från materialismens ståndpunkt
betraktar som en fiende. Man uppfattar det
såsom någonting utom menniskan, såsom. en
afgud, som påtvingas henne, men som hon i
»frihetens», i »upplysningenss namn uppfor-
dras att bekämpa; och man ser icke, att det
är sitt eget innersta väsen, mot hvilket man
då kämpar, att man kämpar mot det, hvaraf
allt hvad ens naturliga menniska synes ega
af lif och medvetande är lånadt, att man med
ett ord brottas med sitt eget högre jag. På
lifvets alla områden förföljer man och söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
