Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
179
t efterstrabe en-Plads for Pladsens Skyld,
haar Forholdene forresten er ham modbydelige
eller stridende mod hans OÖverbevisning.
Jeg vil kun paaminde Kvinderne, i Ser-
leleshed Hismodrene om, at der ikke findes
boget Embede saa menneskeligt, saa rigt og
saa udviklende som just det: at vere Hus-
Moder. —
3 Helene Nyblom.
3 NAD
Vereschagin i Stockholm.
Intryck från utställningen,
ty-cngen, som har genomläst grefve Tolstoys
X 4 »Krig och Fred», utplånar ur sitt minne
3 dess beumdransvärda bataljtaflor. Kri-
get med all sin fasa träder fram inför vår
poesi, och häpen utropar man: »detta är alt-
bä kriget!» Ja, detta är kriget — utan alla
örsköningsmedel. Så måste det te sig för
len obeveklige granskaren. Så, och ej an-
horlunda, utkämpas det i verkligheten.
Nutidems människor äro för kalla att låta
tlupera sig. De ega ej entusiasm nog att
glömma denna verklighet, och lyckas de att
glömma dem, sker det af patriotism, för att
Antingen, såsom Dérouléde, förhärliga sina
ndsmän, wpphöja dem till hjeltar och taga
evanche — i fantasien, eller bruka sina
skildringar såsom stämningsfulla effektmedel.
Tager man åter bort dessa förvillande glas-
bgon, är man en psykolog af den betydelse,
Bom Tolstoy, då är det icke möjligt att göra
jämningen poetisk, Intrycket blir starkt,
men af en helt använ art, och allvarlig och
bäfvande inför synen, som framträder, kän-
her man det sublima så mycket djupare och
ptensivare, som man vet, att dessa tecknin-
gar äro »I’unmble vérité.»
Samma intryck erfar man inför Vere-
chagins mälningar. Ryss liksom Tolstoy,
lelar han dennes uppfattning, delar de ka-
faktärsdrag, hvilka prägla Rysslands skalder,
och: slår gemom sina målningar ett slags bro
ill deras diktverk. Det är egendomligt att
akttaga demna frändskap med litteraturen.
Den visar sig i en stor del af den ryska
-Vereschagin.
konstens alster, och den återför våra tankar
till samma ämnen och idéinnehåll.
Konsten har i Ryssland: ganska sent
blifvit :sjelfständig. Först efter Nikolaus fick
den afskudda sina bojor, blifva en nationel
konst — förut var den exotisk, — och af-
spegla det själstillstånd, som innebor hos na-
tionen. Hand i hand med dikten börjar den
älska det psykologiska; utan att rygga till-
baka för sina fynd, analyserar den, och sjuk-
ligt reflekterande vill den tolka lifvets skugg-
sidor, Medkänsla med de lidande, obeveklig
pessimism, en dof resignation och en gri-
pande realism, — dessa äro de slag, hvilka
återfinnas i dess alster, och en del af dess
målningar visa direkt på litteraturen, i det
de nära nog äro öfversättningar från Nekra-
noff och Dostojewskij.
Riepins porträtt blifva i detta fall typi-
ska. Modellerna, som han valt, äro de un-
dertryckte och vanlottade, sjuka barn, sorgsne
gamle, ofärdige och krymplingar, bärande i
sitt anlete samma tungsinthet och hopplös-
het. Åtskilliga porträtt af Vereschagin tala
samma språk. Slottsfogden från Moskwa och
smeden från Vladimir bilda goda illustratio-
ner af en folktyp och ett själstillstånd.
ES k
kk
Vi återvända till kriget och Verescha-
gins krigsmålningar. Intet finner man där
af den gamla konstens bataljstycken, intet af
Van der Meulen, af Vernet, Pils eller Yvon.
Desse skildrade kriget såsom en vacker deko-
rationsbild, väl ordnade trupper bakom heroi-
ske generaler, och i midtfältet af taflan sjellve
hjelten, suveränen, hos- den förste Ludvig
XTV, hos den andre Napoleon, och hos Pils
eller Yvon den bleke mannen från december-
dagarne. Kriget är här en fras, en något
pompös simulacker, arrangerad såsom en bak-
grund för den monarkiske krigsguden.
Efter 1870 och den fransk-tyska trage-
dien erhåller man bataljer, som åtminstone
äro verkliga. Neuville, Dupray, Detaille och
många andra upprättade på duken sina slagne
landsmäns ära, återgifvande i färg samma
historia, som deras skalder, som Hugo:
»Tranuéce terrible» och D6roulede i ssoldat-
Sångerna.»
Intet af alt detta kan man spåra hos
Hans bild är en epopé, men
icke hjeltemodets och segerjublets. Icke hel-
ler innehåller den en klagosång öfver neder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
