- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
282

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

va
[9 6]
vo

Befrielse. — Från Amerika.

Jag vill se vinet strömma ... Nej, lys mig
icke i bann med de ögonen för det Lea.

Hon tog en af rosorna och förde den
sakta öfver hans kind. Det låg en mild glöd
öfver hennes ansigte. Mot den skira, svarta
drägten lyste halsen, lyste hennes armar med
en glans som af nyfäld snö.

— Är du glad nu, Bengt?

— Ja, och du Lea?

— Jag också, bara jag fick höra lite
musik.

— Marta, hör du Marta, hvar har du
din violin? Lea vill ha musik.

Det glänste till i flickans ögon; hon hade
ju icke vågat väcka Lea ur hennes grubble-
rier med en enda ton från sin viol. Tage
Beck tryckte sin väninnas hand och nickade

gladt åt Bengt. — — Sakta, sakta drog en
skir violklang genom tystnaden — — Lutad
mot sin mans axel, lyssnade Lea till "sin

systers fina, drömmande spel. Hennes blick
gick långt bort som om den sökte något, men
de glödande läpparne öppnades i ett leende
af lycka.

— 0 hör . .. sade hon sakta.

Flickan lät stråken sjunka. — Lea såg
mildt på henne under halfslutna ögonlock:
Du har ju månsken öfver din ton, barn. Du
skall en dag bli konstnärinna.

Flickan strålade och kastade hufvudet
tillbaka. I kvitter, i drillande jubel dansade
stråken öfver strängarne.

— Nej, Marta, hvad var det?

— Så skrattar bébée, sade flickan och
log sitt vackra, varma kvinnoleende.

— Du lilla Marta, smekte Bengt blidt.

Lea reste sig hastigt: Tack för i kväll,
sade hon lågt. Tack, Tage! Tack, Marta! —
hon böjde sig öfver sin man: Och tack ...
Bengt. Hennes skälfvande fingrar sjönko ned
i hans yfviga hår, som hon förde till sina
läppar. — Tyst, så tyst, att han icke hörde
det, hviskade hon alla smeknamnen från deras
lyckas första dagar: »Grand bébé, krushuf-
vud, gossen min» — hviskade dem i fly-
gande hast som för att gömma dem der —
i hans hår.

Han höll henne omkring handleden: Vill
du redan gå? frågade han.

Hon tryckte tänderna mot underläppen:
Ja, jag är trött, sade hon och gick mot dörren.
Ännu en gång vände hon sig mot honom
och smålog: Godnatt, Bengt.

— — — Det var kallt inne hos henne.
Kyligt och blekt föll den tidiga morgonens

ljus in genom fönstret. Hon gick hastigt -
fram till toiletten: der bakom hade hon gömt -
en flaska, fylld med en hvit vätska, som hon
samlat kväll efter kväll — och som hon -
tömde . >: i

Hon ville icke vakna till en morgondag.

ST

Från Amerika,

Bref till Framåt från Céceile Gohl.

Mrs. Belva Lockwood.
(Advokat.)

edan miss Frances Willard, president-
skan för W. GC. T.: U., strider med 7
- 3 ordets och exemplets makt för nyk-
terhet och sedlig renhet, befattar sig

Belva Lockwood, som står i främsta ledet -
bland nutidens talande Amerikanskor, uteslu-
tande med juridik och politik. Hon prakti-
serar som advokat i Washington, D. G., och
hennes namn stod vid sista presidentvalet på
kandidatlistan. Måhända hon i en framtid
lager landets styre i sin hand som Förente
Staternas presidentska — underligare ting ha |
skett i verlden — men tills vidare för hon
spiran i sitt hem, i sill embetsrum, i föreläs-
ningssalen och hon ses hvilken dag som helst
styrande sitt snabba ekipage, en trehjulig
velociped, genom Washingtons gator. Innan
jag talar om hennes uppträdande som före-
läserska, kan en liten biografi vara af intresse.
Hennes flicknamn var Belva Bennett. Hon
föddes år 1830 i Royalton i stalen New-
York, TI sitt adertonde år gifte hon sig med
en landtbrukare, som dog efter få års äkten-
skap. I stället för att hängifva sig åt sin
sorg och afstänga sig med sitt lilla barn från
verldsvimlet, beslöt den 22 åriga enkan att
åter gå i skola och odla de gåfvor hon fått
af naturen, År 59 afgick hon med heder ur
Genesee Wesleyan College, skötte skolföre-
ståndarinneplats i flera år och gifte sig seder:
mera med D:r Lockwood är 1868. Den lilla
flickan som föddes i detta andra äktenskap
dog vid späd ålder. Åter sökte denna ener-
giska kvinna att lägga band på sorgen öfver
barnets förlust genom att idka trägna studier:
Hon slog sig på allvar på juridiken, tog exa-
men och är sedan många år praktiserande
advokat.

mMmTS” 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:53:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free