Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Fru Mariannes.
"Fru Marianne”.
Några synpunkter.
ugGyland de arbeten i detta års bokmarknad,
CB hvilka inom vår svenska press väckt
den lifligaste uppmärksamheten och
rönt det bästa mottagandet, står i första rum-
mel den bok, hvars titel jag satt som öfver-
skrift. på denna uppsats.
Respektive tidningar och tidskrifter ha hvar
i sin. stad till allmänhetens upplysning och
vägledning refererat bokens innehåll och kryd-
dadt dessa referat med egna reflektioner och
omdömen.
Och sällan har man hört så mycken
enighet och samklang i uppfattning. För
moderna och moderata, konservativa och ide-
alister tyckes förf. ha förstått att anslå strän-
gar, hvilka ljudit välklingande.
Och -om allmänheten af denna samfälda
kör till »fru Mariannes» pris blifvit förledd
att anse hvarje egen reflektion, hvarje sträf-
van att bilda sig ett sjelfständigt omdöme
såsom - någonting öfverflödigt, för att icke
säga förmätet, så finner jag detta ganska na-
turligt.
»Fru Marianne»!? — Ja, det är ju obe-
stridligen ett mästerverk. Låtom oss blott
höra några af pressens totalomdömen om det-
samma,
Aftonbladet säger,
att »fru Marianne» »står afgjordt i främ-
sta ledet af hvad vår nya skola hittills offent-
liggjort>;
att författarinnan »tagit ett afgjordt och
stort steg framåt och skapat ett alster af den
betydenhet, att dess framkomst måste på det
högsta glädja alla vår literaturs vänner».
Stockhohns Dagblad,
att »fru Marianne» med sina fel och sina
förtjenster hör till det allra bästa i sitt slag,
som vårt land under den senaste tiden diktat»;
att »ej minst den sunda, klara bon sens,
som präglar författarinnans hela uppfattning,
tillförsäkrat henne ett hedersrum inom den
samtida svenska berättarkonsten»;
att »det är en glädje, att ett verk fram-
träder, hvilket vi så godt som utan förbehåll
kunna anbefalla våra läsare»,
Georg - Nordensvan i »Ny Illustrerad
Tidning» (N:o 24),
att motivet för Ernst Ahlgrens roman
»fru Marianne» är, »hur en tillbakasatt och
försummad hustru uppfostrar sig på egen
hand till en tänkande, medveten och bildad
qvinna>. us
S—e i Ny Svensk Tidskrift,
att »denna omfattande berättelse onek-
ligen hör till det mest mogna och värdefulla
vår yngre witterhetsskola hittills skänkt vår
literatur»;
att »det är särskildt glädjande, att kunna
rikta uppmärksamheten på ett arbete af så
djupt moraliskt allvar och ädelhet . .. —
ett arbete som uppfostraren kan sätta i den
vuxna ungdomens händer, vetande att hvad
man der lär, är värdt att läras».
Mycket mera i samma stil kunde anfö-
ras såsom exempel, men detta må vara nog.
Emellertid, hvad var naturligare, än att
jag efter tagen kännedom af alla dessa och
liknande omdömen började läsningen af »fru
Marianne» med spändt intresse.
Ett svenskt konstverk . . . på en gång
modernt och ädelt i uppfattningen . . - ett
stort framsteg af Ernst Ahlgren från hennes
förra utmärkta roman »Pengar» — det må-
ste vara riktigt en konstnjutning, jag hade i
perspektiv.
Och jag läste; läste boken till slut —
och satt stum af rädvillhet och häpnad.
Var det detta hela svenska pressen kal-
lade »moraliskt allvars, »ädelhets och »en
sund och klar bon sens?
Jag vågade icke tro mitt förnuft och så
började. jag läsa boken om igen med stigande
förvåning.
Är det så en till sjelfansvar och sjelf-
medvetande väckt kvinna uppföstrar och re-
formerar sig: sjelf? — ==
Det var nu icke längre blott mitt för-
nuft, som gjorde uppror, hela min känsla,
mitt innersta väsen revolterade mot det jag
läst.
Är det möjligt, att tusenden rundt om i
vårt land, deribland de som gjort till sitt
lifskall att upplysa och vägleda, i denna stund
tänka, handla och tro såsom denna bok —
och anse, att hon representerar vår tids mog-
nad i den lifsfråga hon behandlar?
Det är ju upprörande vanvett om så är.
Äro Börje Olson och Marianne Björk
naturliga makar, är deras kärlek en sann
kärlek — då är ju högsta normen för äkten-
skapet — tvänne kroppars förening, och
högsta normen för kärlek — tvänne kroppars
dragning till hvarandra.
Och är Påls och Mauriannes förhållande
föraktligt, skamligt, brottsligt, då är tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
