Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad betyda dä, mina herra:, dessa ord i
grundlagens $-100:
sTryckfrihet måste finnas.»
Betyder det, att det, som är mig lika giltigt,
eller: som icke har gri sit mig något vidare — det
har jag lof att berätta, men att let, som har gripit
mig så, att det har varit i stånd att bringa hela
mitt inre i uppror och gifva mig en helt ny syn
på lifvet, det måste jag hålla innestängdt till och
med, om jag skulle kväfvas deraf. Jag får skrifva
om, hvad jag vill, men endast icke det; som ligger
mig mest om hjertat.
Äro de då äroniskt menade, dessa ord i vår
grundlag:
»Iryckfrihet måste finnas?»
Stå de der då endast för att håna oss, som
känna något, vid det vi se, och som ha ett begär
att skrika ut det till alla de andra, det, som vi se
och känna.
Nej — mina ärade herrar!
Tryckfrihet måste finnas.
De äro allvarligt menade dessa ord — det är
icke ironi — det är icke ett hån emot oss, hvilkas
natur det är, att skrika ut hvad vi se och de in-
tryck vi få.
Nej! Det är icke blott teke bevisadt, att jag
visat ringaktning för sedligheten, utan det är up-
penbart derför, att jag ieke gjort det, och derför,
mina herrar,
med grundlagen i min hand, fordrar jag skydd
mot detta hrr Sörensens och Sverdrups råa angrepp
mot den heligaste och omistligaste rätt, jag som
norsk medborgare har — rätten till att offentligen,
säga, hvad som ligger mig om hjertat — och I knn-
nen icke neka mig detta skydd, mina herrar.
I egen ingen rätt dertill. Det är grundlags-
brott, om I det gören».
Efter detta tal stadfäste Norges Högsta Dom-
stol konfiskationen af sAlbertine» och dömde förfat-
taren till 100 kronors böter för suppmaning till ring-
aktnig mot sedligheten».
På inbjudan af »Kvindelig Framskridtsfore-
ning» i Köpenhamn hölls ett möte, på hvilket di-
skussionsämnet var: Kan man begära en bestämd
fritid för tjenstfliekor? Den lilla salen var proppfull.
Frkn F. Trier ledde förhandlingarne. Fru Johanne
Meyer hade först ordet: Tjenarinneståndet hade icke
förut vågat klaga. Nu hördes ett litet skri. Det
var den första ansatsen till förbättring. Tjenstflic-
korna borde ha en bestämd fritid, i hvilken de kun-
de utveckla sig; deras arbete kunde icke uppfylla
dem med den glädjekänsla som läkarnes, sjukvår-
åerskornas och lärarinnornas. De kunde icke, som
dessa gå upp i deras kall. ’Tjenstehjonslagen var
skamlig likasom alla undantagslagar. Skulle man
nödvändigt ha en lag så borda det vara en skyd-
dande.
Frkn O. Levisen: Skulle ett förbättradt tillstånd
införas, måste initiativet härtill utgå från tjenstflic-
korna sjelfva. Herrskapen kunde väl inse bristerna,
men iändå icke känna som flickorna sjelfva. Dessa
borde sluta sig samman och uppställa fordringar.
Om en enda gjorde det, blef hon bortjagad, gjorde
många det blefvo fruarne betänkliga. De dugliga
och förståndiga borde gå i spetsen. En magt på
18.000 menniskor kunde väl uträtta något.
Hr Villerup, medlem af ATT tjenstehjons-
föreningen: Det vore nog lätt att tillråda samman-
slutning, men tjenstflickorna hade icke tid. Det var
nästan ironi att inbjuda till detta möte en hvardag.
Till och med om söndagen var det ofta många tjenst-
flickor, hvilka blefvo lediga först mot 8-tiden på af-
tonen och då hellre gingo till sina föräldrar. Han
kunde en anekdot: Om måndagen klagade frun för
sin man, att tjentflickan den dagen rakt icke kunde
bli. färdig. »I går, då hon skulle ha ledigt kl. 3,
hade hon redan till den tiden slutat sitt arbete».
»Så låt henne då bli ledig hvar dag kl. 3., svarade
mannen. Tjenstflickorna måste ha ett stöd utifrån.
Framstegsföreningen borde ha saken om hand.
Frkn fIrersen slöt sig till Villerup, i det hon
gaf flera exempel på tjenstflickornas ringa fritid.
Tjenstflickorna Sine Ötting och Mathilda Staff ut-
talade sig i samma anda samt klagade öfver de usla
pigkamrarne, i så godt som stadens alla nya lägen
heter.
Fru Hermann tyckte att fordran på en normal
arbetsdag såg ut som en uppskrufning. Hon trodde
icke tiden lämpade sig derför; det fans för många
tjenstflickor. Annars hade saken hennes gillande,
Hr Levison: Då intet lifsdugligt förslag fram-
kommit, då framstegsföreningen önskade, att flic-
korna skulle sammansluta sig, och flickorna att för-
eningen skulle -hjelpa den, rådde han till att sam-
mankalla ett nytt möte på en söndag oeh tillsätta
en komité från de tjenaundes och framstegsförenin-
gens lager. Den svåra uppgiften skulle bäst kunna
öfvervägas på så sätt.
Fru Bajer förklarade, att föreningen skulle sam-
mankalla ett sådant möte.
Det länder »Kvindelig framskridtsföreningen» till
stor heder, att den upptagit tjenstflickornas sak som
sin, och det vore blott önskligt, att Göteborgs kvin-
noförening ville följa exemplet, isynnerhet som mån-
gen tror, att Göteborgs kvinnoförening är alltför för-
näm för att verkligt vilja ingripa, då det gäller ar-
betsklassens — den lägre samhällsklassens kvinna.
En kvinnopetition mot den legaliserade pro-
stitutionen.
421 danska kvinnor ha till underskrift utsändt
en petition så lydande:
Till den höga Regeringen och Riksdagen!
Vi undertecknade kvinnor af alla samfundsklas-
ser tillåta oss härmed underdånigast att hänvända
oss till den höga Regeringen och Riksdagen med
bön om, att en komité måtte tillsättas for utarbe-
tandet af en lag, till följe af hvilken lagen af den
10 April 1874 om den offentliga prostitutionen upp-
häfves och otukt som förvärfsmedel förföljes och
straffas.
Följande orsaker ha förmått oss att taga detta
steg.
Vi äro på flerfaldigt sätt öfverbevisade om, att
lagen af den 10 April 1874 utöfvar ett ödeläggande
inflytande på vårt folk, i det den icke endast i fråga
om kvinnan utan äfven i fråga om mannen förslap-
par det moraliska medvetandet, undergräfver sam-
hällsordningeu ock skapar förhållanden, hvilka hota
med att ödelägga folkets framtid.
Vi anse en lag, hvilken endast drabbar den
ene" af de två brottslige för orättvis och kränkande
all rättskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
