Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ra
Framåt. År 15
kärlek till Börje en »psykologisk vidunder-
lighet» — lika mnaturstridig som vattens
förening med olja — såvida Börje är den
man och Marianne den kvinna, hvilkas
naturel och själsutveckling Ni på 400 sidor
låtit oss bevittna.
Och sedan Ni på det mest minutiösa,
om än ej från svåra motsägelser fria sätt
gifvit oss Edra tre hufvudpersoners karak-
tärer bit för bit, så att vi känna dem till
punkt och pricka, så har jag samma rätt
som hvarje annan att uttala min mening
om, huruvida de föreningar, Ni låtit dem
med hvarandra ingå, äro psykologiskt
sannolika eller orimliga. Och Ni må pro-
testera huru mycket som helst —- olja
och vatten kunna icke trifvas tillsammans,
såsom Ni i »Fru Marianne» påstått.
Till sist ber jag få påpeka, hurusom
jag i hela min föregående lilla uppsats
N vänder mig hufvudsakligen mot kritikens
och allmänhetens uppfattning till förmån
för Mariannes person och utveckling; mot
arbetet sjelft blott i den mån det gör
denna uppfattning berättigad; men icke
med ett penndrag mot den ärade förfat-
tarinnans — af samma kritik framhållna
— eminenta berättartalang, fängslande stil
och konstnärliga detaljframställning.
Och sedan Ni, i det bref hvarmed
Ni hedrat mig, sjelf frånsagt Eder egen-
skaperna af »moralist», »filosof> och »djup-
sinnig» — det kan betyda psykolog — är
jag den första att vid läsningen af >Fru
Marianne» erkänna min ödmjuka beun-
dran för Eder såsom sådan.
»Pengars» och »Folklifs» fört. aftvingar
mig derjemte mycket af den beundran
hon försmår.
Stockholm i December 1887.
Ilna Tenow.
> EG
Fattigmans kärlek,
Skizz af
Karin. Sköldberg.
GI
7 Q ja den lilla ön ute i skärgården låg
INS emellan ekar och granar en nyss bygd
0) sommarbostad, som hyrdes ut åt dem,
hvilka hade råd och lust alt supa barrluft och
bada salta friska bad i öppna sjön. En liten
bit från »villan» och så nära sjön, att de,
som bodde där, bekvämt kunde hoppa från
sitt fönster och ner i sjön, bodde «fiskarn’s»
med sin dräng och piga.
Det var en liten rödmålad stuga inne-
hållande två rum och en såkallad «bod>,
där näten förvarades under vintern. - Små
nedrökta gardiner hängde för fönstren. Ty
först till Midsommar skulle allting tvättas och
putsas, som alt sedan några veckor efter Jul
varit smutsigt.
Jul och Midsommar äro två stora ren-
göringshögtider. - Under mellantiden kunde
det icke komma i fråga, att alt vändes upp och
ned för att stöka, hur smutsiga än sängtäcket
och gardinerna voro. Men under Jul och Mid-
sommar, Gud tröste den, som stälde i oord-
ning eller kom in med smutsiga skodon. På
Lördagen, då det skurades, var man nog rädd
att smutsa ner på det nyskurade golfvet.
Men vid Jul och Midsommar — då taga
karlarne af sig stöflarne i förstugan, och gå
sakta på tå fram till träsoffan och sätta sig
der stilla och beskedligt och vänta att få
kvällsmat, då man slutar att stöka fint. Och
så vackert det såg ut med de klara fönster-
rutorna och de hvita, styfva gardinerna. Sän-
gen, ordentligt uppbäddad med ett hvitt piké-
täcke, och örngått med smal spets omkring
tronade öfverst på altsammans. Och på
byrån hade alla tomma flaskor och gamla
askar blifvit borttagna, och istället stod på
hvar sin sida om den lilla spegeln två:nya
höga ljus i blanka messingsstakar och fram-
för dem några porträtter i granna pappers-
ramar. Framför fönstret stod fällbordet med
en ren duk på, var det Jul, stod på bordet
ett grenljus med kulört papper och vid Mid-
sommar en stor blombukett af syrener och
en röd tulpan midt i buketten.
Men nu var det i början af Juni cch
ännu ett par veckor kvar till Midsommar. I
stugan bodde som sagdt fiskarn’s. Fiskarn
var en 40 års man; han var undersätsig och
ganska korpulent, bar ett yfvigt mörkrödt
skägg, och under de tjocka ögonbrynen spe-
lade ett par knipsluga ögon. Underläppen
stod ut på ett misstänkt sätt, vittnande om
en väldig tmggbuss. Det fans intet tilldra-
gande hos honom. Han var ordkarg och
tvär och när han gick, såg han på ryggen
alltid ut, som om han varit drucken.
Hans hustru var ful och haltade. Någon
synnerlig kärlek kunde inte märkas på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
