Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 35
Ora detta icke äro oklara begrepp och
en förvirrad tankegång, då vet jag icke hvad
jag skall kalla det. Det är fullkomligt me-
ningslöst detta uttalande om den hela, full-
ständiga menniskan. Hvad menar Otto yon
Gerlach, när han säger att mannen enligt sin
ursprungliga bestämmelse var sjelfständig,
men att kvinnans bestämmelse är att vara
till för: mannen?
Om mannen var sjelfständig, hvad skulle
han då med kvinnan? Vi hörde ätt hon
skapades till hans medhjelp jemsides med
honom. Således ha vi ju tydliga och klara
ord för hans ofullständighet, ty den sjelfstin-
dige behöfver icke någon medhjelp, som
är »hans jemlike» (1 Moseb. 2). Kort förut
förklarar G. sjelf mycket riktigt för oss af-
sigten med att Adam först skapades: »Den
tänkande, sjelfmedvetna menniskan skall först
känna sin ensamhet, innan Gud skänker ho-
nom en medhjelp». Här förråder hr 0. G.
att han har ett menskligt medvetande, oaktadt
sina egna påståenden. Här berättar han oss
ju sjelf, att Gud vill att Adam skall känna
sin ofullkomlighet.
Det är som man ser ett fullständigt di-
lemma.
Vidare vill jag fråga? Om mannen ur-
sprungligen är den hela, fullständiga menni-
skan, ty det måste han vara, såvida hans
bestämmelse var att vara sjelfständig, hvad
är då kvinnan?
Mannen blir således, mindre fullkomlig
efter kvinnans skapelse, än han var ursprung-
ligen?» Förlorar han en bråkdel af sin full-
komlighet, derföre att kvinnan skall kunna
skapas i egenskap af representant för den
felande bråkdelen hos den menskliga full-
komligheten? Men hr v. G, har just sagt oss
att man och kvinna icke »tillsammans bilda
en hel och fullständig menniska.»
Kvinnan blir då till det, hon efter »Ju-
dendomens» författares mening är — hon kan
blott anses »som mannens bihang», hvilket i
familjelifvet kallas »påhäng», alldenstund hon,
som vi sett, icke kan vara menniska, hvar-
ken som half del eller bråkdel, och således
måste vara något menniskan utomstående.
Men hur kan så den tyske skriftlärde
i samma andedrag berätta oss, att Gud förde
djuren parvis. fram till Adam, på det att
han skulle känna ett behof till en förbindelse
med »sin like?» — och berättar oss, att han
»kände detta behof så lifligt?»
Hr v. G. är ögonsynligen här i samma
förlägenhet som den norske skutskepparon,
som masten blåste öfverbord för, så att den
hängde och släpade i sjön vid gidan af båten.
»Ah, Gud hjelpe 088», utbryter han förtviflad,
»Vvi går våran undergång te mötes, om jag inte
kapar mastals — »Nå, så kapa den då —
utbryter passageraren. »Nej, dä ä så godt
trä” nal» — »>Nå, så låt den hänga då», sä-
ger passageraren förargad. »Ja, men då går
dä” te” botten mä” oss> — Dock — gåtan
löses. Den tyske skrifttolkaren rycker ut med
språket och tillfogar: »Så till vida afspeglar
sig i äktenskapet Guds förhållande till sin
förnuftiga skapelse» (l!!)
Da liegt der Hund begraben! — Pastor
Sigvald Skavlan framhåller det som något
märkvärdigt, att Gud icke öfverlemnade åt
Adam att skapa Eva. Pastorn känner nog
icke till skaldens ord:
Ginge än alla kungar i rad
de mäktade ej, det minsta blad
att sätta på en nässla,
eftersom han tror, att Adam skulle kunna
skapa en menniska. Som sagdt, det går i
en röra för männen, så snart de taga kvin-
nan i skärskådande. Då veta de icke längre;
hvem som är skaparen, och hvem som är
skapelsen.
För att åvägabringa reda i denna plan-
mässiga förvirring, för att gifva vägledning i
detta tendentiösa sammelsurium, vill jag göra
följande anmärkning:
Då menniskan är skapad efter Guds beläte,
så kunde mannen icke någonsin ha varit
»sjelfständig», utan att ha företett gudsbelätet
i dess helhet. Om mannen företett gudsbe-
lätet i dess helhet, och således verkligen varit
sjelfständig, blott en enda minut, så hade
kvinnans skapelse varit en evig omöjlighet.
Var den hela, fullkomliga menniskan en
gång skapad, kunde hon ju icke skapas en
gång till.» Red.
När och Fjärran.
Medicinsk-filosofiske examen har tagits vid Up-
sala universitet af frkn Granström från Göteborg.
Medicine kandidatexamen har tagits vid Lunds
universitet af frkn Hedda Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
