Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 69
fängsler ved ydre ynde og ved sit själsliv.
Kvinden med varmt blod og med bankende
hjärte.
Hun, som elsker sit hus og hjem; sit
land og folk — den hele store verden. Hende
fordrer hans själ. Han vilde have naturmen-
nesket frem. Han vilde et ägteskab, stiftet
al könnenes gensidige forståelse — et ägte-
skab som ej påtvinges af präst eller politi.
Han vilde adlyde driften og instinktet
— af attrå efter parring med hende i hvis
själ hans kunde svälge.
Själenes umiddelbarhed, inderlige sam-
kväm og samvirken, det var det han attråede,
men på sin vej möder han kvinder, som skuffe
hans forhäbninger og forventninger, og hvilke
han, som surrogat, samvittighedslöst forförer,
stöttende sig på den theori, at man ikke syn-
der, sålänge man farer frem med den stär-
keres ret . . . . modenhedens ret. = Alt er
godt, selv den grummeste handling, når blot
det er godt i ens egen overbevisning.
Han var den kolde ästetiker, hvis attrå
er nydelsen: nydelsen er kvinden. I sin sym-
pathi for det andet kön fordrer han i förste
räkke, intelligensen og karaktären. — Han fin-
der sit ideal, bliver gift, men mister hende på
en udflugt i Sachsisk Schweitz, idet hun styr-
ter ned i en bjergklöft. Fortvivlet rejser han
hjem til Danmark og dör kort efter i Svend-
borg af typhus, begrädt af et af sine ofre.
— Som kristen döde han ikke!
Forfatteren har forstået at behandle sit
ämne således at läserens opmärksamhed er
spändt hele tiden. Det ånder poesi og alvor,
og bogen wil utvivlsom finde anerkändelse
hos publikum, til hvis dom den hermed over-
lades.
NR
olla
Ett extra ordinarie generalmöte (d. 20
jan.) i Norsk Kvindesagsforening,
(Forts.)
Fyrkn Rogstad: Jag har röstat emot det före-
slagna protestmötet med anledn; af dr Nissens utta-
landen på Geijerstamska mötet i studentföreningen.
Mina skäl har jag i korthet framlagt i ett uttalande i Ny-
lende, till hvilket jag tager mig friheten hänvisa.
Nu skall jag först göra föreningen uppmärksam
på, att jag är oenig med de öfriga i styrelsen om
sättet, på hvilket denna sak förelägges generalförsam-
lingen till afgörande, Eru Nielsen och fröken Qvam
säga i sin skrifvelse af 20—11—587, att de önska vela
föreningens mening angående styrelsens beslut med
anledning af det föreslagna protestmötet. Det enklaste”
och naturligaste vore derföre, om generalförsamlingen
röstade, om den gillade detta styrelsens beslut.
Efter röstningen — det faller af sig sjelt — utträda de
af styrelsen, hvilka ha afgörandet emot sig (således an-
tingen de 5 eller de 2) och val företages af nya med-
lemmar, hvilka skola ersätta de utträdande, Nu är
detta enligt min tanke rätta sättet att låta saken före-
läggas. Som den nu föreligger, stå personerna fram-
för saken, hvilket — det påstår jag — icke kommer
att medföra den klarhet och opartiskhet i afgörandet,
som äro nödvändiga.
Fru Nielsen föreslog, att N. K. F. skulle pröte-
stera mot dr Nissens uttalanden och då isynnerhet
mot det, att blott 10?/, af de norska kvinnorna ha
könsdrift. Här svarar jag som förut, att N. K. F,
icke är berättigad att uppträda afgörande i denna sak,
Här behöfdes, att hvarenda norsk kvinna gåfves till-
fälle att uttala sig, bekänna, om man skall få veta
något om dessa 109/,. Lika så löst och ovederhäf-
tigt dr Nissens utlåtande är, likaså — ja nästan lika-
så — lös och ovederhäftig skulle en protest från N,
K. F. i denna fråga ha varit. De kvinnor, hvilka
hade infunnit sig på protestmötet och protesterat, hade
nämligen ’ blifvit en så totalt försvinnande del af de
tusenden kvinliga individer hela landet öfver, hvilka
icke voro med. I denna tndividernas sak har en
förening af några få ingen rättighet att uppträda i allas
namn.
Om doktor Nissens öfriga uttalanden, så pass
jag af referater känner till dem, gäller också, att de
voro af den beskaffenhet, att icke dr Nissen eller i
det hela taget icke någon menniska kan bevisa, att
de innebära sanning, De voro, så vidt jag känner
dem, påståenden, som få sin dom i samma ögonblick,
de uttalas, som slå ihjel sig sjelfva,
Men aupplåden, hvilken efterföljde dr Nissens
uttalanden, applåden från den Geijerstamska försam-
lingen, den «slog fast» dessa uttalanden. Derföre borde
det protesteras, menar fru Nielsen, Den applåden?
af: den församlingen? Nej. Den applåden slog icke
fast någonting, den sade blott ivem som applåderade.
Intet annat, Den applåden gafs af den riktning i vår
tid, hvilken i skrift och tal, ja, jag törs nästan säga,
som i lif och lefverne hvarenda dag hånar kvinnorna,
hånar sedlighetssaken, Mot Strindberg, mot Geijer-
stam och dessa mäns lärjungar är också hela kyinno-
saken i och för sig en enda protest. Det behöfs icke
mera, Och så länge det fins sedliga kvinnor, är också
hvar och en at dessa en lefvande protest mot den
riktningen, Det behöfs icke mera. Sedlighetsfrågan
kan diskuteras och måste mer och mer diskuteras, ja
äfven på offentliga möten. Men väl att märka, på ett
sedligt allvars grundval. Och jag skall bifoga, att
när den ena parten vill sedlighet, den andra vill något
annat, det, som kallas »ft kärleks, äro synpunkterna
så helt olika, att den ena parten icke en gång kan
förstå den andra, Diskussion är omöjlig.
Denne G. af Geijerstam, som sammankallade mötet
i studentföreningen, fick i Lund, har det berättats mig,
icke en enda åhörare, Icke en enda menniska gick
upp på hans föreläsning, Det var också enligt min
mening den enda protest, hans riktning förtjenar.
På styrelsemötet lördag den 19 nov. upplyste
fru Nielsen, att om icke N. K. F. sammankallade ett
möte, gjorde andra det, hr Garborg nämligen. Diskus-
sionen från det Geijerstamska mötet skulle fortsättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
